[ index ] [ start ] [ om oss ]


Är yttrandefriheten i Ungern i fara?
av Géza Jeszenszky

Vi ungrare klagar ofta att världen inte känner oss, att man inte skriver om oss. Om någon skrev in orden "Hungary" eller "Ungarn" i något sökprogram i slutet av december eller i början av januari, kunde han/hon konstatera att världspressen är full med artiklar om Ungern. Men i motsats till 1956 eller 1989 var nu inte beundran och erkännande utan kritik inlindad i oro det karakteristiska. Ansedda medier och ansedda personer har börjat klämta i alarmklockor att "något är ruttet i Ungern", att regeringen Orbán håller på att bygga en övermakt, en diktatur, att den nya medielagen innebär slutet på pressfriheten. Den ungerska pressen och Internet vimlar av utländska kommentarer som fördömer medielagen, regeringschefen, ja även landet. Somliga ser detta med skadeglädje, andra blir upprörda.



    Jag tror att majoriteten av ungrare kliar sig i huvudet vid åsynen av denna nyhetsflod och vet inte hur kritiken skall mottas. Är det verkligen så stor fara, är vi på väg tillbaka till en ny diktatur, har Orbán förvandlats till efterföljare av Putin och Lukasjenko? Eller har det i sina vinstintressen sårade internationella kapitalet och de förlustdrabbade ungerska politiska krafterna allierat sig för att diskreditera den med stor majoritet valda ungerska regeringen och för att tillintetgöra dess vackra planer? Har nyhetsförmedlingen i Ungern helt hamnat under regeringspartiet Fidesz' kontroll, omöjliggör man icke behagliga meningsyttringar genom höga bötesbelopp? Eller är medielagen en inskränkning av oansvariga, sensationshungriga, pornografiska skrifter och program av låg nivå, en inskränkning som motsvarar liknande gällande lagar och förordningar i Förenta Staterna samt i huvuddelen av västeuropeiska stater, den är således egentligen hopsaxad från dessa källor?

Jag åtar mig inte att sammanfatta den ungerska medielagen som omfattar 112 tätt tryckta sidor, inkl. bilagor. Den som har tid kan studera "2010 års lag CLXXXV om mediatjänster och masskommunikation" på Internet. Mest kompakta sammanfattning: http://www.origo.hu(eller det hela på engelska). Debatten hemma och i utlandet baseras inte på kännedom och analys av lagen, utan på hörsägen och uttalanden, ställningstaganden av personer och organ som betraktas som tongivande. Jag är rädd för att även efter en genomläsning och genomgång av lagen blir det svårt att ta ställning. Lagen gillas i alla fall av den nuvarande regeringens stödtrupper som inte hittar något förkastligt i den, medan den inhemska oppositionen samt socialdemokrater, sympatisörer till liberala och gröna politiska krafter i utlandet ser sin kritik bekräftad.

Den ifrågasatta lagen har intet med politisk censur att göra. Jag kan inte föreställa mig att i dagens Ungern någon skulle vilja eller våga inskränka friheten att yttra politiska uppfattningar, att Mediamyndigheten skulle med lagen som stöd bötfälla aldrig så regeringskritiska artiklar i stora ungerska tidningar som Népszabadság och Népszava eller i olika typer av Internetforum. Framförs dessa kritiska argument i form av oanständigheter eller ord som sårar det personliga människovärdet, anser jag för egen del att bötfällning är på sin plats, men det åligger - enligt lagen - en självständig domstol att bifalla eller förkasta.

Ofta hör man texter som är ovetenskapliga, som inte sällan kritiserar våra politiska allierade (i första hand Förenta Staterna) eller framställer dem i falsk färg - och detta inte enbart i högerextremistiska internetorgan, utan även i tidningar och TV-kanaler som är neutrala eller står den nuvarande regeringen nära. Dessa skall inte bötfällas, utan man skall diskutera med dem och vederlägga kritiken. (Det blir bra om ifrågavarande organ förpliktigas av lagen att bereda möjlighet härtill, ännu bättre om detta blir naturligt även utan lagtvång.) Vi är många som tror att något behöver göras för att stävja den oansvarighet, smakförstöring och intellektuell brunnförgiftning/baktaleri som f.n. rasar i media. I åratal har hos oss pågått en debatt huruvida det är nödvändigt med en särskild lag mot "hatpredikan", mot förnekande av Holokaust eller av kommunismens brott. Enligt mitt förmenande platsar förkunnare av vissa åsikter hellre på dårhuset än i fängelset, men vi skall inte förväxla pressfrihet med tygellöshet. M.a.o. har vi gott om anledning att debattera i samband denna lag eller andra färska lagar. Det är möjligt, ja rentav sannolikt, att man skulle ha kunnat stifta en lag som utlöst mindre debatt, genom att bättre anstränga sig om opartiskhet och entydiga formuleringar.Ett varnande exempel är bankrutten av 1996 års lag som gav strikt akt på allt detta, men var komplicerad och därtill mycket kostsam.

Vi är i allmänhet arga för negativa yttringar om vår person eller om vårt land, även när vi innerst inne vet att de är väl grundade, förtjänade. Men om kritiken är ens delvis ogrundad eller överdriven då uppbådar vi en gränslös vrede, vi skäller på baktalaren och forskar efter vem personen är och hur han/hon kan prestera gottgörelse. Enligt min åsikt är det dock inte påkallat att ringa i storklockan, att begrava pressfriheten; å andra sidan är det idiotiskt att hysa vrångbilder om någon världsomfattande sammansvärjning och möta kritik blott med vrede, ty det följer intet gott av det.
Vad sade den internationellt kände ungerske författaren Gyula Illyés i en debatt om kritik från utlandet 1943? Han poängterade: "se den ofördelaktiga åsikten i vitögat, dvs. undersök den med lugn manlighet: säger den inte sanningen? Är icke dessa utmärkta lektionstillfällen - i första hand för att bli av med våra tillkortakommanden? Först därefter - efter att ha erkänt och nedkämpat våra eventuella fel - kan vi påbörja det som de flesta borde nämna som sin första uppgift: att besegra den fientliga propagandan med motpropaganda. Naturligtvis inte genom att nedsvärta fienden. […] Det är inte genom röststyrka som vi skall komma i överläge, utan genom att visa upp våra verkliga - och numera alltmer ökande - värden."

Regeringen Orbán har lanserat att antal viktiga och lovande initiativ, men "goda nyheter är inte några nyheter", - tyvärr - och världen tycks inte ha tagit notis om dessa. För att sätta ekonomin på fötter har man vidtagit några nya, lovande steg vilka såväl inhemska som utländska företag med motsatta intressen motsätter sig mot. Därför sedan slutet av december förmörkas allt av världspressens samlade salva. Många har känslan av att debatten inte längre gäller enstaka lagar, utan att man måste försvara nationens ära. Debatthäftigheten skulle ha kunnat mildras genom större omsorg, ännu mer genom en bättre kommunikation. Det är möjligt, rentav nödvändigt att omformulera vissa delar av lagen. Efter att ha accepterat analysen av Europeiska Unionens sakkunniga har den ungerska regeringen redan initierat modifieringen av lagens somliga punkter hos den ungerska Nationalförsamlingen genom att tydliggöra: yttrandefriheten uttryckligen skall garanteras i lag.

På 1980-talet skrev jag en bok om hur Ungern under ett decennium före första världskriget förlorade sitt goda namn och anseende som landet under flera årtionden tillkämpat sig i hela den civiliserade världen genom sin fredliga revolution och sitt ärorika frihetskrig 1848/49, sedan den kloka förlikningen med Österrike. För hundra år sedan var kritikens huvudorsak den ungerska politiken gentemot nationella minoriteter, men bakgrunden därtill var Entente och Trippelalliansen, ur en annan synvinkel nämligen det tillspetsande förhållandet mellan slaver och germaner. Anklagelserna mot Ungern hade tyvärr grund, men kritiken var ibland färgad av överdrifter, som t.ex. att ingen annanstans i världen existerade ett sådant förtryck som i Ungern. Den allmänna opinionen i Ungern brusade upp och i affekt besvarade t.o.m. välmenande kritik med förolämpningar, varmed landet slutgiltigt vänt mot sig och skaffade sig farliga fiender i sådana personer som sedermera fick avgörande roll i fredskonferensen 1919 och vilkas skrifter än idag räknas som urkund för sådana som intresserar sig för ungerska frågor. Ungerns förlorade prestige har uttryckligen bidragit till de orättmätiga uppritade gränser i Trianon, som resulterade i att en tredjedel av den ungerska befolkningen annekterats till främmande länder.

Det är önskvärt att både inhemska kritiker och försvarare lugnar sig. I Ungern blir det inget auktoritärt system, det är ovärdigt att påminna om Vitryssland eller Venezuela. För mig är det viktigast att vi gör vår ståndpunkt klar: vad är syftet med den omdebatterade lagen och vad är fjärran från oss? Vi skall inte göra saken till en prestigefråga utan vi skall vara beredda på korrektioner - om de är motiverade. Bästa svaret på kritiken: att landet fungerar bra, att genomförandet av medielagen i dess praktik skingrar den väckta oron, att verkligheten själv vederlägger anklagelserna.


GÉZA JESZENSZKY
Tidigare ungersk utrikesminister i Antall regeringen och professor i historia
Översättning från ungerska: Ungerska Riksförbundets mediegrupp


Kort biografi:
Född i Budapest 1941. På grund av hans engagemang för den ungerska revolutionen 1956 förbjöds han att studera på högskolan i två år. Från 1961 läste historia, engelska och bibliotekskunskap vid Eötvös University, Budapest, fick en MA 1966 och en doktorsexamen in 1970. Efter två år som lärare Jeszenszky gick med Nationala Széchényi biblioteket 1968. År 1976 blev han inbjuden att undervisa på Budapest University of Economics, där han utsågs till föreläsare i historien om internationella relationer. 1981 och valdes till prefekt på Institutionen för samhälls-och statsvetenskap 1989. Mellan 1973 och 1976 erhöll han ett forsknings stipendium från den ungerska vetenskapsakademin vid Institutet för historia. År 1980 fick han graden "kandidat historiska vetenskaperna" från den ungerska vetenskapsakademin.
Dr Jeszenszky är författare till ett stort antal vetenskapliga publikationer och politiska skrifter, bl a "An Outline History of International Relations" (Budapest, 1984) och [The Changing Image of Hungary in Britain,1894-1918], (Budapest, 1986, 2nd ed. 1994).

Jeszenszky har undervisat i historien om internationella relationer, modern ungersk historia, utrikespolitik, undervisat om Central-och Östeuropa (det habsburgska monarkin, problemet med nationella minoriteter) och undervisat om övergångsprocessen i de tidigare kommunistländerna under 1990-talet. 1984-1986 var han gästprofessor vid University of California, Santa Barbara, där han undervisade Central-och Östeuropeisk historia.

Jeszenszky var en av grundarna av Ungerskt demokratiskt forum MDF (1988), som vann de fria valen i april 1990. Han blev den första demokratiskt valda regeringens utrikesminister i regeringen i J. Antall (1990-1994).

Som minister Jeszenszky gjorde ett personligt bidrag till nedmonteringen av Warszawapakten och till en omorientering av Ungerns utrikespolitik. Dedikerad till tanken på ett regionalt samarbete han hjälpte och upprätthålla "Visegrád" samarbete i det återställda centraleuropeiska demokratierna. Han förhandlade bilaterala avtal med Ungerns tre grannar, Ukraina, Slovenien och Kroatien, länder som var redo att ge garantier för respekt av grundläggande människliga rättigheter för den ungerska minoriteten som bor i respektive länder. Efter valet 1994 Jeszenszky blev en medlem av oppositionen i parlamentet.
År 1995 blev han vald till president i den ungerska Atlanten rådet, en post han gav upp när han blev nominerad som ambassadör i USA. Han tjänstgjorde i Washington mellan 1998 och 2002, som företrädare av den ungerska regeringen ledd av Viktor Orbán.

I september 2002 återtog han undervisning av historia och internationella relationer vid Budapest University of Economics och offentlig förvaltning. Som gästprofessor han undervisar också i Centraleuropeisk historia vid College of Europe, Warszawa-Natolin, och vid Babes-Bolyai Universitet på Cluj-Napoca/Kolozsvár i Rumänien.

I sin dubbla egenskap av akademiker och politiker Dr. Jeszenszky har deltagit i flera konferenser och talade vid många universitet över hela världen. Han fick ett antal ordnar och utmärkelser, bland annat en CIES Fulbright Grant (1984-86) och en Guest Scholar Grant från Woodrow Wilson International Center for Scholars (1985).

Dr Jeszenszky är gift, har en son och en dotter. Han är en aktiv idrottsman, hans favoriter är skidåkning, rodd och bergsklättring. Han är ordförande för Hungarian Carpathian Association.

Artiklar av Géza Jeszenszky
* A Solution for South-Eastern Europe: the Cantonal Model (En lösning för sydöstra Europa: kantonala Model)
* Hungary's forgotten contribution to Germany's reunification (Ungerns glömda bidrag till Tysklands återförening)
* Russia's New Offensive in Central Europe (Rysslands nya offensiv i Centraleuropa)











tillbaka till starten
















    Läs mer
    om Ungersk historia...

    Här kan du hitta
    ännu mer
    information och fakta om historien bakom det hela







[ start ] [ index ]
Copyright © 1997- HUNSOR. All Rights Reserved. Web Editor & Creative Development by Kormos László