Ungrarna i Slovakien
publicerad av HUNSOR redaktionen
På slutet av I världskriget undertecknades ett fredsfördrag som tog stora delar av Ungerns landsyta till granländerna. 1920 försvann två tredjedelar av Ungern och en tredjedel av ungrarna hamnade på andra sidan av gränsen. Priset vid fredsavtalet i lustslottet Trianon i Versailles blev högt. Därför bor i dag närmare två miljoner ungrare i Transsylvanien (dagens Rumänien), i Transkarpatien (dagens Ukraina) drygt 160 000, i Vojvodina (i dagens Serbien) 340 000 och i Ungerska Upplandet/Felvidék (dagens Slovakien) närmare 600 000. Med Versailles freden borttogs Felvidék (ungerska upplandet) från Ungern, och gavs till det nyskapade statsbildningen Tjeckoslovakien, som sedan i sin tur fördelades till två självständiga stater 1989 och med det Ungerska Upplandet blev en del av Slovakien.
Fakta:
Nästan alla etniska ungrare bor i geografiskt angränsande områden i södra Slovakien. Denna region, som gränsar till Ungern, är cirka 3500 kvadrat mil, och dess befolkning är 61,2 procent etniska ungrare. Etniska ungrare överstiger 50 procent av befolkningen i 432 orter. Om vi tittar på hela Slovakien, ungrarna utgör den största etniska minoriteten i landet.
Kulturellt och språkligt så skiljer sig ungrarna från den dominerande slovakiska befolkningen en hel del. Dagens etniska ungrare är vad som återstår av ungrarna som politiskt och kulturellt dominerade Slovakien för ca 1000 år (senast i form av det österrikisk-ungerska monarkin) förrän 1918. Tjeckoslovakien skapades med Versailles freden 1920 i Frankrike. Många slovakiska nationalister förbittrade av den långa historien under ungerskt välde och politisk underkastelse till Ungern ser på återstående ungerska minoriteten i Slovakien inte bara som en minoritet, utan som de fördrivna gamla mästare. Den negativa bilden av den ungerska minoriteten och rädslan från ungerskt självstyre i södra Slovakien har under senare tid vuxit sig ännu större tack vare slovakiska ultranationalistiska SNS partiets intåg till regeringsmakten.
Slovakiska nationalismen hölls till stor del i schack av starkt centralstyrd Prag regimen under den kommunistiska tiden. 1968'as övergång till ett federalt arrangemang gav större utrymme för utveckling av den slovakiska nationalismen. Ny politik assimilering inkluderade successivt slovakisering av utbildningen, avskaffande av historiska ungerska ortnamn från skyltar, förbud mot att använda ungerska i administrativa kontakter på institutioner och arbetsplatser, samt politiska trycket att slovakisera ungerska namn. Mest betydelsefulla utestängande samt isolerings faktor från att assimileras under den kommunistiska regimen var mest sannolikt egen vägran att integreras i det tjeckoslovakiska systemet. På grund av det blev ungrarnas ekonomiska och politiska möjligheter starkt begränsade.
Efter 1989 "sammetsrevolutionen" nationalistiska känslor ökade kraftigt i Slovakien. Detta resulterade i en rad Slovakiska lagar som defacto begränsade användningen av det ungerska språket och det uppfattades av ungrare som en kampanj som förespråkade etnisk diskriminering mot dem och som leddes av många slovakiska politiker och slovakiska medier. Denna anti-ungerska våg har dessutom förvärrats i och med avskaffandet av den dämpande tjeckiska inflytandet efter sammanbrottet av Tjeckoslovakien 1993.
Efter senaste valet, - när nationalistiska krafter och ultranationalistiska SNS partiet i slovakien enades, situationen för etniska ungrare blev ännu värre. Idag är de inte representerade i den centrala regeringen och är mer och mer politisk diskriminerade och marginaliserade. Även ekonomiska skillnader kvarstår, och etniska ungrare för närvarande inte bemöts under lika villkor beträffande tildelnig av EU-medel.
Idag, de flesta ungerska klagomål beträffande slovakisk diskriminering, fokuserar på kulturella och politiska frågor. På området för lingvistik, viktiga frågor anses vara:
- rätten att använda ungerska namn,
- rätt att använda tvåspråkiga skyltar i områden med stora etniska ungerska befolkningen,
- rätt att använda ungerska på alla officiella arenor,
- och rätten till utbildning i ungerska språk,
- däribland inrättandet av ett ungerskt universitet i Slovakien.
Ett annat stor missnöje finns över diskriminativa så kallade -ersättnings lagar- för de förluster som drabbade etniska ungrare och som följd av Benes-dekret som utfärdades 1945, - och som är gilltiga än idag (en rad av order som utfärdats av Tjeckoslovakiska president Eduard Benes som stämplade etniska ungrare och tyskar med kollektiv skuld).
Många etniska ungrare i Slovakien önskar en högre grad av självständighet/självstyre och självbestämmande inom det ungerska områden i södra Slovakien, särskilt med avseende på språk, utbildning, och kulturella frågor.
Kampen över dessa frågor, till största delen sker inom den politiska arenan på ett demokratiskt sätt. Etniska ungrare representeras av flera traditionella politiska partier. Den mest inflytelserika är - den ungerska Samlingspartiet (Magyar Koalíció Pártja MKP) - som inrättades 1998, och som fogar samman de ungerska Kristdemokratiska rörelsen, Samexistens parten och ungerska Civic Pari. Pro-autonomi och självstyre orienterade ungrare har också bildat föreningen för de Zitny Ostrov städer och byar (ZMOZO) som består främst av lokala etniska ungerska tjänstemän från södra Slovakien.
De flesta kontakter och dagliga förbindelser mellan ungrare och slovaker i södra Slovakien är fortfarande vänlig.
Faktum är att många anklagar nationalistiska politiker på båda sidor för omrörning av problem genom att spela "etniska kortet" för sina egna politiska syften. Sanningen är att i Slovakien har de ledande politiker gått ett steg längre. Politiska spänningarna ökade redan under 2001, när MKP hotade att lämna Slovakiska regeringen om oenighet om en lag, som skulle göra det möjligt för Ungern att ge ekonomiskt stöd till etniska ungrare i Slovakien. Krisen löstes 2003 när lagen antogs men även senare modifierades av nytillträdda socialistiska regeringen i Ungern.
Etniska ungrare i Slovakien står på sidan av de demokratiska krafterna och är denna minoritet som inte har utövat något våld mot staten. Sedan den nya nationalistiska regeringens tillträde till makten, har situationen avsevärt försämrats för den ungerska minoriteten i Slovakien. Ännu mer diskriminativa lagar har antagits och även fysisk våld mot ungrarna har intensifierat.
De nya slovakiska lagarna, - beträffande användning av ungerska benämningar av ort i skolböcker anses vara starkt diskriminerande och helt emot gällande lagar och även slovakisk konstitution, som tillåter och garanterar användning av ungerska benämningar av ort i allt tryckt media.
I Slovakien finns över en halv miljon ungrare bosatta i landets södra del på gränsen till Ungern. Ultranationalism och främlingsfientlighet frodas som aldrig förr och den är riktad mot de. Hatet och hetsen hämtar sin näring ur historia och minoritetspolitik. Varken demokratins seger 1989 eller medlemskapet i EU 2004 har hindrat dessa fenomen. Tvärt om. Problemet växer i styrka. Från Bryssel hörs bara lama uppmaningar om vikten av att respektera EU:s värdegrund. Extremrörelserna agerar innanför parlamentets och den officiella politikens hank och det är tack vare slovaken Jan Slota, ledaren för Slovakiens Nationella parti (SNS) som sedan 2006 ingår i vänsterregeringens koalition. Slota strör omkring sig fördomsfulla uttalanden som alla är riktade mot de etniska ungrarna. Rasism och intolerans har de senaste åren varit utmärkande drag i den officiella slovakiska politiken. Det hela kulminerade vid en fotbollsmatch i Dunaszerdahely (Dunskaja Streda) i Slovakien i början av november 2008 när slovakiska polisen oprovocerat och utan anledning brutalt slåg till och misshandlade 50 tal ungerska supportrar.
Trots alla de historiska och ödesfulla händelser ungrarna har ändå stannat kvar, bevarat sin nationella identitet och kultur i Slovakien och idag utgör en viktig del av de demokratiska krafter och jobbar för ett mer demokratiskt samhälle.
Motsättningar kokar under vänlig yta - lägesrapport direkt från Bratislavas gator
Ytan är välslipad. Propert klädda och vänliga människor överallt i slovakiens huvudstad Bratislava (ung. Pozsony), inte en tillstymmelse till våld. Dagens Bratislava framstår som något av en stadsidyll och en mycket stark magnet för långväga turistgrupper.
Pensionärer väller ur buss efter buss för att under ledning av en guide beundra husen där de ungerska kungarna i tiden blev krönta och som bär på arkitektoniska arv från medeltiden och barocken. Lunchen intas vid någon av de medelhavsinspirerade och rätt slätstrukna restaurangerna.
Trots årstiden, september, och att mörkret redan har lagt sig dallrar termometern omkring 26 grader celsius. Men under ytan, långt utom
räckhåll för turister som inte behärskar de lokala språken, bubblar det som i en häxkittel. Efter att Tjeckoslovakien genom
den så kallade fredliga sammetsrevolutionen 1989 slingrade sig ur kommunistregimens grepp har ungrarna i Slovakien med sina knappt tioprocentiga befolkningsandel lyckats organisera sig politiskt.
Det här har i sin tur har lett till ökade motsättningar med den slovakiska majoritetsbefolkningen och en politisk retorik som är
väldigt antiungersk och nationalistiskt präglad. Dagligen förekommer incidenter i stil med den häromdagen då en central politiker offentligt sa att en av ungrarnas allra viktigaste helgon ser ut som en clown.
De senaste veckorna har många tidningsartiklar ägnats åt en undersökning som visade att dagens unga i Slovakien uppfattar
ungrarna som den mest osympatiska, etniska folkgruppen i landet. Frågan i enkäten var ställd till 14–15 åringar, som givetvis har tagit intryck av den debatt som har förts.
Medan en undervisningsminister i vårt land i en motsvarande situation hade markerat avstånd till en oetisk undersökning valde
den slovakiska undervisningsministern Ján Mikolaj att kasta bensin på lågorna genom att uttrycka förståelse för de slovakiska
ungdomarnas antipati. I en debatt i parlamentet sa ministern på fullt allvar att slovakerna inte skall behöva höra ungerska talas på gatorna utan att ungrarna borde förstå att begränsa användningen av modersmålet till det egna hemmet.
Mikolaj är medlem av det nationalistiska partiet SNS och därmed en av de som på alla tänkbara sätt försöker trycka ner ungrarna
i skorna. Sns har 20 av de totalt 150 platserna i parlamentet.
Fallet Hedvig Malina är en annan följetong, som ger nästan dagligt nyhetsstoff för slovakienungrarnas enda dagstidning
Új Szó. Hedvig Malina är en ung, ungersk dam som för ett par år sedan uppgav sig ha blivit svårt misshandlad av nationalistiskt
präglade extremister i Nitra efter att hon på offentlig plats hade talat ungerska. Bland annat blev hennes kläder försedda med en uppmaning om att Slovakien borde hållas fritt från parasiter och att ungrarna borde packa sig iväg till andra stranden av Donau.
Tillbaka till Ungern, alltså.
Efter två veckors polisundersökning kom nyheten, som slog ner som en bomb i ungerska kretsar. Flickan konstaterades
ha hittat på allt själv. Åklagaren väckte åtal mot Malina för att hon hade ödslat med polisens dyrbara tid. Efter det har fallet svällt ut över alla ramar. Massmedia har avslöjat brister i polisundersökningen, kopplingar till hemliga polisen och konspirationer i vilka
till och med premiärministern uppges ha deltagit. Kontinuerligt kommer nya ingredienser, bland annat dök det i förra veckan upp antiungerska klipp på YouTube. I klippet sägs att Hedvig är en fiende, finansierad av ungerska politiker och att hon liksom de ungerska politikerna skall dödas.
En av de dödshotade politikerna är ordföranden för det ungerska koalitionspartiet, Pál Csáky. YouTube klippen är polisanmälda
av partiet. Ingen vet hur det hela ska sluta, vem som ljuger och vem som talar sanning om de i dag två år gamla händelserna.
Men oavsett allt detta och kalibern på de politiska skandalerna intygar många ungerska företrädare för massmedia, politik och
forskning att det inte förekommer några massaktioner mot ungrarna utan enbart enstaka, isolerade fenomen.
Enligt andra vittnesmål har slovakerna en hel del allmänna fördomar om ungrarna som ett dumt och trögt folk, som enbart
bryr sig om paprika och gulash. Vilken beskrivning av relationerna mellan majoritetsoch minoritetsbefolkning
i Slovakien som är mest sann vet bara de berörda själva.
Det är ändå ett faktum att diskriminering förekommer på alla kollektiva nivåer, såväl den politiska som den ekonomiska.
Bland annat indelades Slovakien 2001 i åtta olika regioner genom en omstrukturering, som inte tog någon som helst hänsyn till var ungrarna är bosatta. Enligt företrädare för det ungerska koalitionspartiet drogs regiongränserna var de drogs i ett medvetet syfte att splittra den ungerska befolkningen och för att undvika områden med ungersk befolkningsmajoritet.
En konsekvens av gränsdragningen och att de flesta tjänstemän på den regionala nivån är slovaker är att ungerska byar inte har tillnärmelsevis samma chans till EU medel som slovakiska byar.
Till exempel uppger sig forskarna vid ungerska minoritetsforskningsinsitutet ha data på att ungerska byar har sidsteppats
vid utdelningen av EU medel för skolutveckling.
– 24 av totalt 40 byar, alla med slovakisk majoritet, fick hela budgeten. Alla som blev utan hör till de allra fattigaste
byarna bebodda av ungrarna, säger László Öllö, chef för Forum Institute for Minorities i Somorja.
På det här sättet bygger myndigheterna kontinuerligt upp nya motsättningar mellan majoritetsoch minoritetsbefolkningen.
Ytan må vara välpolerad, men sammantaget verkar det som om Slovakien ännu har en lång väg att vandra som en demokratisk
EU stat med full respekt för de mänskliga rättigheterna. (Kenneth Myntti, kenneth.myntti@vasabladet.fi)
Slovakiens ungrare politiskt organiserade
Ungrarna i Slovakien är den enda etniska minoriteten i landet som är politiskt organiserad i ett eget parti. Det borgerliga ungerska koalitionspartiet Magyar Koalició Pártja förfogar i dag över 20 av totalt 150 mandat i parlamentet.
Partibasen Pál Csaky berättar att partiets rötter går tillbaka till 1989, året för sammetsrevolutionen då Tjeckoslovakien på
ett fredligt sätt tog sig ur kommunistregimen. År 1989 bildades det första ungerska partiet mot kommunismen och kort därefter
två till. Att de tre partierna numera är ett och samma koalitionsparti beror på att Slovakiens tidigare auktoritäre premiärminister Vladimir Meciar införde en rösttröskel, som i annat fall skulle ha eliminerat allt ungerskt inflytande. Se här är en parallell till den
rösttröskeldiskussion, som i vår också seglade upp i Finland och som kunde få en ödesdiger effekt på finlandssvenskarnas politiska
inflytande i Finland. Men det är långt ifrån den enda likheten. Liksom sfp är också det ungerska koalitionspartiet reformvänligt
och en organisk del av statsmakten. Partiet var bland annat företrätt i den slovakiska regeringen då Slovakien blev medlem
av EU, Nato och OECD.
Partiet försöker kombinera rollerna av dels ett regionalt parti, dels ett nationellt minoritetsparti. Till de politiska målen hör
en större självbestämmanderätt i regionala, kulturella och språkliga frågor, men absolut inte autonomi för Slovakienungrarnas
del. Många av de ungerska partiets väljare är tvåspråkiga, något som alltså i viss mån hotar solidariteten till partiet.
– Eftersom vi är ett liberalt parti finns det också en grupp religiösa ungrare som inte stöder oss. I gengäld stöds vi av många
intellektuella, som tycker att vi har bra principer, säger partiordförande Pál Csáky.
Numera sitter det ungerska koalitionspartiet i opposition, dock med en politiskt värdefull förmån att kunna agera som tungan på vågen mellan de båda blocken. Med andra ord är partiet att betrakta som viktig del av den slovakiska staten. Bland annat behöver slovakerna
insatser av ungrarna både nationellt och för sin utrikespolitik.
– Därför måste regeringen bekämpa intolerans och diskriminering där den förekommer, säger parlamentarikern Lászlo Nagy i partiledningen.
Det är inte lätt att tro honom. För en finländare är den nationalistiskt präglade retorik som kommer till uttryck i parlament och regeringen milt sagt upprörande. Ungrarna utsätts för ständiga påhopp från majoritetsbefolkningens sida, och speciellt dess
politiska företrädare. De språkliga rättigheterna är mycket få, för att inte säga helt obefintliga, i detta land där en slovakisk tjänsteman som betjänar på ungerska kan mista sitt jobb med omedelbar verkan.
I Slovakien ska ämbetsmän hålla sig till majoritetsspråket. Ändå är det få slovakienungrare som offentligt vill klandra sitt
eget land, den plats de trots allt älskar över allt på jorden. Den delegation minoritetsjournalister som förra veckan besökte Slovakien
fick verkligen gräva under stenar för att få en klar bild av motsättningarna. Helst vill värdarna visa upp allt det positiva. Till exempel det egna universitet för cirka 3 000 studerande i den sydligt belägna staden Komarno. Ungrarna kan förvisso också studera i Ungern, men precis som i fallet Svenskfinland är studier utomlands ingen bra lösning med tanke på att många ungdomar i utländska
universitet aldrig ätervänder.
Slovakienungrarnas egen dagstidning, Új Szó, har ingen lätt tillvaro. Upplagan har på några år rasat från 80 000 exemplar till 25 000 exemplar och liksom i Finland är det just minoritetspressen som har störst problem med att locka annonsörer. Tidningen fick för bara några år sedan ny, publicistisk ledning. Den nya chefredaktören Norbert Molnár har tillsammans med biträdande chefredaktör Katarina
Czajlik försökt förnya journalistiken.
– Bland annat för vi en linje som även inbegriper kritik mot den politik, som bedrivs av det ungerska partiet. Men lätt är det
inte att vinna nya läsare, säger de. Bland annat gjordes för en tid sedan ett försök att införa en sida för unga läsare, men feedbacken
uteblev och projektet avslutades som resultatlöst.
Något system för presstöd existerar inte i Slovakien. Tillfrågas parlamentets talman Pavol Paska om regeringens möjligheter att finansiellt stöda minoritetspress i svårigheter slår han ut med händerna.
– Det kan vi inte göra, säger han, nästan upprörd och med en hänvisning till en lag mot diskriminering, som förbjuder regeringen att ge en fördelar åt en befolkningsgrupp.
Slovakiska Nationella Rådet antog ett nytt och anstötlig beslut beträffande Benes-dekreten
Det högsta slovakiska lagfstiftande organet, det Slovakiska Nationella Rådet (i fortsättningen
SNR), antog ett beslut nr. 1487, 2007 (i fortsättningen beslut) som orsakade bestörtning hos
en stor del av den demokratiska allmänna opinionen i hela världen.
Beslutet är oförenlingt med 2000-talets förenade Europas grundidé, med de mänskliga
rättigheterna.
1. I beslutets inledning formuleras nagra högtravande, intetsägande mål, som påminner om de
interstatliga relationerna under decennierna av kommunistiskt styre i Öst-Central Europa, som
t.ex. "avsikten att utveckla god grannsamja med den Ungerska Republiken". Det ligger ett
avgrund mellan dessa vackra ord och handlingarna. Dessutom skulle det vara rimligt att sträva
efter en relation av goda grannar mellan de ungerska och de slovakiska folken, innefattande
ocksa de över 600.000 ungrarna som lever i Slovakien.
2. Beslutets första punkt konstaterar att de sa kallade Benes-dekretena och de övriga
rättsvidriga reglerna (i fortsättningen: Benes-dekreten) antogs på basen av principerna av
internationell rätt, sa som de formulerades vid de allierade stormakternas konferens i
Potsdam. Sa mycket är sant, att konferensen i Potsdam, som hade pa sin dagordning frågan
om tyskarnas tvångsförflyttning, fortsatte att gå efter principen av kollektiv skuld. Denna
princip har emellertid övergivits redan under kriget. Potsdam-konferensen hade inga som
helst befogenheter att fatta beslut om internationell rätt. Vi kan tillägga, att konferensen inte
heller hade gjort det. Det ar idag allmant känt att kollektiv skuld inte har blivit en accepterad
rättsprincip och att den avvisas av internationell rätt. Aven det ovan nämnda beslutet taget av
det Slovakiska Nationella Rådet fördömer principen av kollektiv skuld i vackra ordalag,
vilket ar ett hyckleri avsett att vilseleda den allmänna opinionen. Den (tjecko)-slovakiska
politiken under aren 1944.1948 mot den ungerska och den tyska minoriteten var baserad pa
den kollektiva skuldens princip, och den slovakiska politiken accepterar aven idag denna
princip genom ett krampaktigt fasthallande vid Benes-Dekreten. I beslutets punkt 2 visar sig
denna avsikt att vilseleda opinionen, genom uttalandet om att Benes-Dekreten inte har lett till
en diskriminerande praxis. Genom detta erkanner det Slovakiska Nationella Rådet att dessa
dekret var i princip diskriminerande, samtidigt som det fornekar allt lidande och
forödmjukande som de drabbade hade fatt genomlida bara for att de var ungrare eller tyskar.
Men historiska fakta kan inte fornekas; vi behover inte påpeka hur kansligt omrade detta ar
och att det föreligger risk till oriktiga associationer. Åtgärderna tagna enligt Benes-Dekreten
drabbade huvudsakligen personer som beskrevs som "opålitliga ur statlig synvinkel". Dessa
var till övervagande del personer av ungersk och tysk nationalitet. Flera (13 av totalt 98)
dekret utgor redan i sin titel ett skolexempel pa diskriminering genom att uttryckligen nämna
dessa två nationaliteter som avses med respektive förordning.
Lite historiska data:
- De (tjecko)slovakiska myndigheterna har – genom att använda statligt (tvångs)arbete
(en sorts samhälls-tjänst) som svepskäl – enligt Beneš-dekretet nr. 88/1945 deporterat, med
insättande av militär och gendarmeri, i två omgångar 9.247 resp. 41.666 människor, däribland
många gamla, sjuka, gravida och studenter (enligt en uppskattning gjord av ungrare gällde det
cca. 80.000 ungrare). Målet var uttryckligen att byta ut dessa människor med slaver, dvs. att
ändra den etniska situationen i Slovakien. (Dekret nr. 28/1945 har redan i sin titel:
”kolonisation med tjecker, slovaker och andra slaviska jordbrukare av jordegendom
tillhörande tyskarna, ungrarna och andra statens fiender”.) Endast en del av de deporterade
kunde komma tillbaka, men de flesta av dessa inte till sitt hem. Det bör observeras att vid
tiden för deporteringen var ungrarna i Slovakien inte längre slovakiska medborgare, enligt Benes-Dekreten nr. 33/1945 hade de nämligen fråntagits sitt medborgarskap.
- Enligt Benes-Dekreten nr. 108/1945 och det Slovakiska Nationella Rådets förordning nr. 64, 104/1945 har man konfiskerat ungrarnas samtliga egendom, privat såväl som tillhörande ett parti, en förening eller någon annan sammanslutning. (Redan tidigare satte ett beslut [Benes-Dekreten nr. 5/1945] all egendom under statlig förvalting, vilket det Slovakiska Nationella Rådet inte tillät gälla inom Slovakien. Rådet skapade i stället en egen rättskälla med liknande innehåll (dekret nr. 4/1945). Från ungrarna (och från ett mindre antal tyskar) konfiskerades på basen av SNRs presidiums förordning (nr. 4/1945) 595.222 hektar jord (av vilka 300.000 hektar var skog), från 73.304 människor i 293 orter med ungersk befolkning. Det mesta av dessa har aldrig återförts till sina rättmätiga ägare.
- Nästan alla ungerska skolor har stängts. Redan den 6e september 1944 har den ledande föreningen av rörelsen kallad ´den slovakiska nationella resningen´, som också bar namnet ´Slovakiska Nationella Rådet´ beslutat detta (förordning nr. 6/1944). Området i nuvarande södra Slovakien med 90% ungersk befolkning har enligt Beslutet i Wien 1938, taget med fullmakt från Storbritannien, Frankrike, Italien och Tyskland och med beslut av tyskitaliensk skiljedomstol återförts till Ungern. Således var området vid denna tidpunkt inte under (Tjecko)slovakiens överhöghet.
- Ungrarna och tyskarna har avlägsnats från alla offentliga institutioner; som otillförlitliga element ur statens synpunkt har man i princip även förbjudit att anställa dem privat (SNR förordning nr. 69, 99/1945). Att arbeta som domare, advokat och notarie tilläts endast människor av slavisk nationalitet, ur politisk och nationell synpunkt tillförlitliga personer (SNR förordning nr. 82/1945).
Detta var bara en del av förordningarna som riktades mot ungrarna och tyskarna, och de tog inte slut med valen till det provisoriska parlamentet; tvärtom, de har ökat (så till exempel har enligt lag nr 28/1946 ungrarna inte haft varken passiv eller aktiv rösträtt i parlamentsvalen). Vi nämner detta därför att det provisoriska parlamentet deklarerade Benes-Dekretenen som lag (genom lagenomkonstitutionennr. 57/1946; med bibehållen ursprunglig giltighet).
Beslutetspunkt 3 visar de verkliga avsikterna när den fastslår att de juridiska och de äganderättsliga förhållandena som skapades av Benes-Dekretenen (inkluderande besluten tagna av de tjeckoslovakiska myndigheterna och SNRs förordningar) inte kan ifrågasättas, är oantastbara och kan inte ändras.
Juridiskt begrundande:
Facklitteraturen uppfattar Benes-Dekretenen som ett problem av internationell rätt, och betonar i allmänhet att dessa dekret inte skulle godkännas idag med dagens system av de mänskliga rättigheternas försvar. I facklitteraturen konstateras samtidigt att internationell rätt inte erkänner retroaktivitet. Detta är emellertid inte så uppenbart, eftersom själva den internationella rätten har, i samband med bedömningen av brotten begångna under krigstid och mot folkslag (med dagens beteckning brott mot mänskligheten) brutit denna princip. Dekreten är också oförenliga med några mycket viktiga internationella rättskällor vilka gällde redan när dekreten applicerades.
Benes-Dekretenena är oförenliga med:
1. FN-stadgan
Vid deklarerandet av de flesta av dessa dekret har stadgan ännu inte trätt i kraft, men väl under tiden de har applicerats. Detta gäller punkt 1, §3, eftersom där krävs i 3 allmänhet - således även för Slovakien, som medlem av FN - främjandet av de mänskliga rättigheterna och förbud mot diskriminering.
2. den Internationella Domstolens Statut:
sedan rättsprocessen i Nürnberg förbjuder den då inrättade Militärdomstolens statut och efter detta också den Internationella Domstolens Statut (Roma, 1998, punkt 7, §1/d) deportering eller tvångsförflyttning av befolkningar. Vidare: det Provisoriska Tjeckoslovakiska Parlementet har med lagen 1946/115 uteslutit krävande av ansvar av de brottslingar, vilka mellan den 30 september 1938 och den 28 oktober 1944 hade begått krigsförbrytelser mot ungrarna. Dessa krigsförbrytare har fått leva fritt, och om de ännu lever, är de bland oss, med skyddet av lagen enligt vilken de "hade givit gottgörelse för handlingarna begångna av okkupanterna eller deras medhjälpare".
3. de Medborgerliga och Politiska Rättigheternas Internationella Överenskommelse:
lagparagraf 1 och 2, speciellt med dess föreskrivna skyldighet att säkra de i överenskommelsen föreskrivna mänskliga rättigheterna och att vidtaga effektiva åtgärder mot kränkningen av dessa, samt §27 och därmed föreskrifterna som garanterar de nationella minoriteternas rättigheter.
4. Europa-Parlamentets Juridiska Överenskommelse:
Rätten till effektivt rättskydd enligt §13 i den Europeiska Överenskommelsen om de Mänskliga Rättigheterna, och §1 i första Fakultativa Protokollet om konfiskerandet av egendom. Där skyddas rätten till egendom - men de konfiskerade egendomarna har ännu inte återförts till de ursrpungliga ägarna eller deras avkommor. Domstolen i Strassburg föreskriver en tidsperiod av sex månader, inom vilken tid ansökan om gottgörelse för egendom konfiskerad på basen av Beneš Dekreten måste inlämnas. Denna praxis kan diskuteras, men vi anser att det Slovakiska Nationella Rådets beslut 2007 nr. 1487 öppnar vägen till gottgörelse i varje fall enligt den Europeiska Överenskommelsen om de Mänskliga Rättigheterna.
5. Eftersom anspråken på egendom ej kan preskriberas,
kan regleringen på sin höjd endast uppskjutas.
6. Maastricht-överenskommelsen om EUs bildande,
kompletterad med AmsterdamÖverenskomelsen: §6, styckena (1)-(2), enligt vilka "Unionen värnar om de grundläggande rättigheterna, vilka säkras av den Europeiska Överenskommelsen daterad till den 4 november 1950, Rom, samt med dem som härrör från medlemsstaternas gemensamma grundlag." Beneš Dekreten och det Slovakiska Nationella Rådet beslut i november 2007 kränker därför fördraget med Europeiska Unionen.
De som försvarar Beneš Dekreten påstår att detta tillhör numera rättshistorien och inga nya rättsrelationer uppkommer på basen av dekreten. När det påstås att dekreten inte längre appliceras, måste man fråga: hur är det med dem som har fått vara kvar i Tjeckien, med dem som tvångsförflyttades, med barnen som under lång tid saknade undervisning på sitt modersmål? Varför har de som fått sin egendom konfiskerad inte fått någon gottgörelse? Hur är det med uppfattningen om att rättslösheten 1945-1948 fortfarande anses som något som inte kan ändras? Hur kan domare avvisa kraven om kompensation för fråntagen egendom? Hur är det möjligt att förövare av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten skall få gå ostraffade i ett europeiskt land? Dessa avskyvärda brott lever och påverkar livet än idag. Om inte alltid i samlingarna av de giltiga lagarna, men i dokumenten om egendomar, i föreningars och företagens förteckningar. De finns kvar i ungrarnas kollektiva medvetande, och dekretens bekräftande nyligen av det Slovakiska Nationella Rådet uttrycker hur dagens Slovakien behandlar den ungerska minoriteten, vilken framtid det vill ge dem: till exempel användandet av egennamn, de positiva diskrimineringen av orter i höglandet [där majoriteten är slovaker, övers. anm.], användandet av modersmålet i offentliga förfaranden osv. Beneš Dekreten - trots slovakernas försök att förneka det - är inte delar av fredsordningen utan illasinnade aktioner vidtagna av en nationalstat i syfte att utplåna de nationella minoriteterna som är urinvånare i sina hemtrakter. Nu, mer än 60 år efter andra Världskrigets slut, finns inte längre förlorare eller segrare, utan offer och de som utför rättskränkningar - dvs. människor.
Alla som är måna om skyddet av de mänskliga rättigheterna, kräver att medborgarna av ungersk och tysk nationalitet i Slovakien (del av före detta Tjeckoslovakien) - på grund av att de under åren 1945-1948 var utsatta för svåra övergrepp - tilldelas gottgörelse såväl moraliskt som materiellt. Följderna av denna politik var fysiskt lidande och ekonomiska förluster för såväl individer som minoriteternas sociala organ; svåra ekonomiska förluster drabbade minoriteternas organisationer inkluderande de kyrkliga samfunden, företagarna och privatpersonerna. Dessa förluster måste skäligt kompenseras. Med denna publikation stödjer vi också principen av fred mellan slovaker och ungrare liksom alla de rörelser och civila organisationer, till exempel Never Again Medborgerlig Föreningens och anslutna civila organisationers petition, vilka höjer sin röst mot de rättsvidriga aktiviteternas fortsatta existens och deras legitimering.
Vi vädjar till Europeiska-Parlamentet att i ett beslut uppmana Slovakien att förklara alla de ännu gällande reglerna - inkluderande lagen som utesluter gottgörelse för rättsvidriga aktiviteter begångna före den 25 februari 1948 - ogiltiga. Vidare att Slovakien ber om ursäkt för rättspraxis baserade på dessa regler likaså för övergreppen som inte baseras på rättspraxis, samt betalar skälig gottgörelse för konfiskerad egendom och för åsamkat lidande. Slovakien bör uppmanas att överväga att ställa de slovakiska medborgare till svars, som ännu lever, och som under namnet botgörelse begick svåra brott (brott som kan jämställas med brott mot mänskligheten) mot den ungerska minoriteten.
Om svaret uteblir, respektive om den slovakiska reaktionen fortsätter med att skydda de många rättsstridiga aktiviteterna, måste Europeiska-Parlamentet ta initiativ hos Europeiska Unionens Råd att för kränkningen av Maastrichts-Fördragets §6, stycke 1 vidtaga ett rättsligt förfarande (enligt Maastrichts-Fördragets 7. §), ytterst att suspendera Slovakiens rätt att vara kvar i den Europeiska Unionen. (Översättning från ungerska originalet: Ferenc Gyulai, Gävle. )
|
/dosszie/conflict_in_vojvodina.pdf
Internet adresser:
- The Hungarians of Slovakia: From Czechoslovak to Slovak Rule = document
- THE HUNGARIANS OF SLOVAKIA = document
- The New Slovak Language Law: Internal or External Politics? = document
- Janics: Czechoslovak Policy and the Hungarian Minority = document
- Zoltán Balassa: Czechoslovakia - The Land of Lawlessness, On the Benes Decrees = document
- THE PRESIDENTIAL DECREES OF EDWARD BENES, 1945-1948 = document
- Autonomy Aspirations of Hungarian national communities abroad = document
- Thomas Benedikter: The working autonomies in Europe = document
- The Gross Report: Positive experiences of autonomous regions as a source of inspiration for conflict resolution = document
- Swedishtrade.se = document
Källor och referenser:
"Ungerns Historia"
av Dominicus Kosáry
professor i Historia vid Eötvös-Collegium i Budapest
med förord av professor Sven Tunberg,
trycktes och utgavs i Stockholm 1944
i samarbete av Johannes Lotz och Dominicus Kosáry
Fisher, Sharon "Meeting of Slovakia's Hungarians Causes Stir" RFE/RL Research Report, 3 (4), January 28, 1994, pp. Fisher, Sharon "Möte i Slovakiens ungrare Orsaker Rör" RFE / RL Research Report, 3 (4), 28 januari, 1994, pp. 42-7.
Reisch, Alfred A. "The New Hungarian Government's Foreign Policy" RFE/RL Research Report, 3 (33), August 26, 1994, pp. Reisch, Alfred A. "Den nya ungerska regeringens utrikespolitik" RFE / RL Research Report, 3 (33), August 26, 1994, pp. 46-57.
Reisch, Alfred A. "Hungarian-Slovak Relations: A Difficult First Year" RFE/RL Research Report, 2 (50), December 17, 1993, pp. Reisch, Alfred A. "ungerska-slovakiska förbindelser: en svår första året" RFE / RL Research Report, 2 (50), 17 december 1993, pp. 16-23.
Reisch, Alfred A. "Slovakia's Minority Policy Under International Scrutiny" RFE/RL Research Report, 2 (49), December 10, 1993, pp. Reisch, Alfred A. "Slovakiens minoritetspolitik Enligt internationell kontroll" RFE / RL Research Report, 2 (49), 10 december 1993, pp. 35-42.
Reisch, Alfred A. "The Difficult Search for a Hungarian-Slovak Accord" RFE/RL Research Report, 1 (42), October 23, 1992, pp. Reisch, Alfred A. "det svåra sökandet efter en ungerska-slovakiska Accord" RFE / RL Research Report, 1 (42), 23 oktober, 1992, pp. 24-31.
Reisch, Alfred A. "Hungarian Ethnic Parties Prepare for Czechoslovak Elections" RFE/RL Research Report, 1 (18), March 1, 1992, pp. Reisch, Alfred A. "ungerska Etniska parterna Förbereda Tjeckoslovakiska val" RFE / RL Research Report, 1 (18), 1 mars 1992, pp. 26-32.
Minorities at Risk Phase I Report. Minoriteter at Risk Fas I rapporten.
Lexis/Nexis news reports, 1990-2003. Lexis / Nexis nyhetsinslag 1990-2003.
|
|
