Ungern, Transsylvanien, Vojvodina och dess gemensamma historia
publicerad av HUNSOR redaktionen
Från Karpaternas/Pannoniens intagande år 896 så tillhörde Vojvodina (idag del i Serbien-Montenegro), Transsylvanien (idag del av Rumänien), och en del andra område till Ungerska riket ändå till 1920, när västmakterna tog bort de delar av Ungerska riket, som resultat av Trianon freden i Versailles.
Bakgrund
För några tusen år sedan levde ungrarna vid Uralbergen med andra finsk-ugriska stammar. C.a. 500 år e. Kr. började de vandra söderut. Efter 400 års vandringar kom de till Karpat bäckenet, år 896. Olika slaviska stammar, vita hunner-Székely folket, och avarer(ett nomadisk ryttarfolk, som försvann helt och hållet ur historien), var redan närvarande där, men någon stat existerade inte. Dessa folkgrupper levde på stamsamhälle-nivån. ( på bilden ser ni Arpad, magyarernas huvudledare, vart han medelar att den stora bosättningen kan börja - magyarerna har hittat den guda lovade landet)
Hur skedde intagandet av Ungern/Pannonia & Transylvanien?
Under antiken, då landets huvuddel ingick i den romerska provinsen Pannonien, hade landet bebotts av kelter och illyrer, och under folkvandringstiden hade germaner, hunner och vita hunner-Székely folket((Ett ungerskt folk som levde vid Karpaterna och sägs ha slagit ner sig där på 400-talet. Detta ungerska folk finns fortfarande och lever i Transylvanien (Erdély, Székely-landet), i dagens Rumänien, folk från detta område kallas även idag för Székely-ungrare.)) och slaver strömmat in. Omkring 896 inträngde magyarerna (ungrarna), ledda av Árpád.
Den ungerska erövringen började då Árpád gick över den nord-östra delen av Karpaterna hösten 895. Med den ungerska armén gick Árpád längst floden Tisza. Det område de gick in på vad det stora ungerska låglandet. Detta låglands största del var ingen-mans-land, men beboddes på ett fåtal ställen av avarer och ungrare som slagits sig ned där det århundradet. Den största anledningen till att man gjorde denna erövring var att krossa den bulgariska makten vid Karpaterna, som hade tagit över den södra delen av det stora ungerska låglandet och en del av Transsylvanien (Erdély).
Ungrarna stred för ett nytt hemland och en existens av deras nation. Det största slaget ägde rum nära Alpar mellan Donau floden och Tisza där Árpád vann över den bulgariske ledaren Salan. En mindre ungersk armé, ledd av Tuhutum, slog de bulgariska styrkorna nära Kolozsvár (i dagens Transylvanien, Rumänien), och tog då också över saltgruvorna i Torda(Transylvanien). En annan ungersk här under ledning av Huba, attackerade dagens Slovakien.
Hårsmycken som de bosättar ungerska kvinnor hade vid intåg till Karpat Bäckenet
Samlingen av de ungerska stammarna i Transylvanien gick snabbt p.g.a. geografiska faktorer. När ungrarna med detta hade säkrat deras nations överlevnad, så förde de snabbt bort alla resterande bulgarer som fanns i området och slogs sig själva ned öster om Donau. Senare, i slutet av sommaren 900 tillhörde hela Karpaterna ungrarna och hela den ungerska landsintagandet var klar.
Vad hände efter landsintagandet?
Árpád stabiliserar situationen
902 ef Kr började ungarna ordna upp sitt egna land på Pusztaszer(Pusztaszer- område i södra Ungern, idag National Historisk Minnespark över den ungerska bosättningen och intagandet av Karpat Bäckenet), där Árpád delade upp landet. Ungrarna som nu fanns i området uppgick till minst 500.000, och Székely folket(som finns även idag på samma plats i Transylvanien) och Avarerna var ca. hälften av dem. I området fanns också slaver och andra etniska grupper, som alla bildade ett välorganiserat land som gott och väl kunde ta hand om sig själv.
Ópusztaszer är den national historiska minnesplatsen över magyarernas ankomst, erövring och bosättning i Karpat Bäckenet, ligger i södra Ungern.
Det var viktigt för ungrarna att komma bra överens med det närbelägna nationerna så att de inte skulle bildas någon Anti-ungersk allians. Ungrarna började göra affärer med det tyska väldet och norra Italien, och alla tillsammans dominerade de Europa i nästan ett halvt århundrade.
Árpád dog 907 och efterträddes av sin son Zsolt, som var en tyst ledare som mest höll sig i bakgrunden. Anledningen till att han klarade att styra utan problem var att riket var mycket välorganiserat. 910 förlorade de mot franska Louis och började söka efter allianser med prinsarna i väst. P.g.a. en smart kombination av militär strategi och diplomati, kunde ungrarna bygga upp ett välde från norra Italien till centrala Tyskland, som stod mellan ungrarna och det tyska väldet. Den tyska kungen Henrik slog dock ungrarna vid Merseburg. Samtidigt attackerade ungrarna Bulgarien, och östra delen av det Romerska riket, ända till Attika och Konstantinopel. Som resultat betalade byzanes (Bulgarien var ockuperat av Bysans) skatt till ungrarna i 25 år.
En ungrare vid namnet Bülcsü, ett geni inom militären och samtidigt diplomat invaderade Tyskland, Frankrike, Pyréenerna, Appeninerna och lämnade ett förskräckt Europa bakom sig.
När sedan Taksony kom till tronen i det ungerska riket efter Zsolt 947, var Bülcsü vid hans sida. Då var magyarerna klart den starkaste makten i Europa. Men denna makt stred med Otto(Otto efterträdde den tyske kungen Henrik. Otto var kung från år 936-959), som ledde det vilda slaget vid Lechfeld, där Bülcsü dog. Tyskarna hade också stora förluster, som Ottos bror Henrik och andra medlemmar av den tyska familjen.
Från 947 fanns också en annan stor ledare för ungrarna, Gyula. Hans territorium låg i Transylvanien (Erdély). Gyula ogillade Bülcsüs aggressiva politik och tyckte att ungrarna skulle leva mer som man borde i ett kristet samhälle. Gyula var kristen och hade blivet döpt i Konstantinopel. Trots att Ungern var i säkerhet inom icke godkända gränser, så tyckte man att det var tid att man borde bestämma landets gränser. Under fursten Géza, som var regent 972-997, antog deras samhälle fastare statliga former och öppnades för kristen mission.
År 1000., e.kr. grundas Ungerska Staten av Stefan den I
Gézas son Stefan I (Stefan den helige, kung 997-1038) fullföljde landets kristnande och kröntes år 1000 av påven till ungrarnas kung. Det var han som fick att Ungerska Rikets gränser erkändes av alla närliggande stater. Han organiserade statens forsvarsborgar, stiftade de första lagar("Helige Stefans lagbok" från 1001 e. kr.), beordrade att folket skulle på söndagar gå i kyrkan.
Nästan samtidigt, under samma period svenskar, danskar och normän tar upp kristendomen. På den tiden, upptaganden av den kristna tron av alla länder runt om i Európa, ansågs som en stor händelse, och en stor steg framåt i ländernas utveckling. Den tiden är tiden när stater i dagens mening skapas, runt om i Európa.
Under Stefans beordran byggs kyrkor runt om i Ungerska Riket, den första abbotsstiftet i Pannonhalma. Samma år grundas första biskopsstiftet i staden Esztergom; Veszprém och Eger blir nästa. Under hans liv som senare forskningar har bevisat, hade Stefan även ett skandinaviskt svärd och vikingar i sin livvakt. De anses vara första tecken & bevis på ungersk skandinaviska samarbetet. Han dog runt 20. augusti 1038.
Den dagen idag äras och firas varje år av alla ungrare världen runt, med central ceremonin framför den Ungerska Riksdagen som "St: Stefans Dag". I Budapest i St: Stefans Bazilika finns hans balsamerade "helig högerhand" (betraktas som Ungerns heligaste relik), som trots 1000 år är väl bevarad och är uppställd till beskådning för allmänheten. Det samma gäller för Stefans krona, som är också bevarad och förvaras i den Ungerska Riksdagen.
Efter hans död, kyrkan och påven i rom, deklarerar honom för helgon. Förra året även den ortodoxa kristna kyrkan tog upp honom i sin lista av helgon. Med det blev han en av de få och unika personligheter som firas som helgon av de båda kyrkor, som katolska som ortodoxa. Det hände i för ungrarna i många avseende Jubileum året. 1000 åriga jubileet sen ungerska staten grundades av det samma heliga Stefan och 1000 år i den kristna tron.
Efter hans död 1100-talet kännetecknades av en krigisk expansionspolitik, och feodalväsendet vann insteg.
Storhetstiden, tatarer och turkiska väldet
- Ca. 250 årig storhetstid; Flera segrar mot Bysantiska riket, men år 1241 förstördes Ungern nästan helt och hållet av Batu Kans mongoliska härar (Tatarer). Kungen Béla IV flydde till Dalmatien. Efter tatarernas försvinnande byggdes landet upp på nytt.
- Relativ välstånd mellan perioder år 1250-1450 (kungar från italienska och tyska kungahus, konsten, ekonomin och kulturen blomstrar)
- Från 1300-talet blev det turkiska väldet en allvarlig fara för Ungern. Landet upplevde storhetsperioder under Ludvig I (Ludvig den store; kung 1342-82) och Mattias Corvinus (kung 1458-90).
- Mellan 1450-1526 var det stormaktstid. Flera segrar över turkarna.
1456., e. kr. Slaget vid Nándorfehérvár, nuvarande Belgrad= f.d Jugoslaviens huvudstad var den största ungerska segern över turkarna. När påven fick nyheten över att ungerska kristna armén vann över framåtmarcherande turkar(som ansåg var den största faran för den tidens kristna európa), han beordrade att alla kyrkoklockor slår till äran av den stora händelsen varje dag klockan 12.00. De hörs även idag, vid samma tid.
Kungen Mattias Corvinus förvandlar Ungern till en av Europas största och starkaste land. Även kulturen blomstrade kraftigt, tack vare att kungen hämtade renässanskonstnärer från Italien. Hans staty finns att beskåda i staden Kolozsvár, Transylvanien, som idag är en del av Rumänien.
Storhetstiden avbröts efter Mattias Corvinus död och av sociala slitningar, bl a av blodiga bondeupproret 1514.,e. kr. som leddes av György Dózsa. Ungern blir försvagat internt, och blev ett lätt byte för Turkiet.
- 1526 nederlag mot turkarna vid Mohács. Sedan Ludvig II (regent 1516-26) besegrats av turkarna i slaget vid Mohács 1526 och stupat med större delen av sin armé, låg landet öppet för erövraren. Under de följande årtiondena lade turkarna under sig nästan hela Ungern, men undantag var just Transylvanien.
Under turkiskt välde avfolkades Ungern i stor utsträckning och förvandlades till ett uppmarschområde mot Österrike.
Ungern blir delat i tre delar: Nordvästra Ungern hamnar i Habsburgernas händer, mellersta och södra Ungern blir turkisk och endast Sydöstra Ungern, Transsylvanien behåller friheten.
- 150 års ständigt krigande mot turkarna
Turkarna trängs tillbaka, Ungern blir en del av det Habsburgiska riket
När turkarnas huvudstöt mot Wien 1683 misslyckades, ledde detta även till förlusten av deras ungerska område.
År 1686 trängs turkarna tillbaka. Även Buda befriades av ungerska och andra kristna skaror (även frivilliga svenskar deltog i slaget).
I freden i Karlowitz 1699 måste Turkiet avträda hela Ungern, som nu förenades i personalunion med Österrike under habsburgarna. Turkarnas krigsföring lämnade inte kristna vid liv, på det sättet stora delar av södra Ungern och delar av Transylvanien avfåkades. En nykolonisering av landets avfolkade områden av tyskar, serber, kroater, rumäner och slovaker inleddes. Denna kolonisering senare skapade minoritetsproblem i Ungerska riket, vilka habsburgarna skickligt utnyttjade i sin kamp mot ungerska självständighetssträvanden.
Långvarigt frihetskrig mot österrikarna - "Kuruc-Labanc" kriget och 1848 år Revolution och Frihetskrig
Kuruc= ungersk rebell, frihetskämpare, Labanc= legoknekt i Habsburgarnas tjänst
En ungersk resning 1701-11, ledd av Frans II Rákóczy, kunde endast under kort tid hävda Ungerns oberoende. Senare blev det en försoning mellan österrikarna och ungrarna men Rákoczi fördes till fängelse.
År 1750 upplysningstiden och språkreformationer. Den Ungerska nationalkänslan växer. Tyska språkets inflytande minskar.
1848-49 reste sig åter Ungern till Revolution mot Habsburgska Riket ledda av Lajos Kossuth.
Kossuth Lajos(Revolutionens främste ledare och av riksdagen utvald som förste regent) står framför national församlingen och läser upp de krav som Ungern hade mot kungen och Österrike
Den 15 mars 1848. man utropade Ungern som en republik.(idag Ungerska national dagen) Bland ledarna till utbrottet finner man det stora unga ungerska poeten Petöfi Sándor, som dog under striderna endast 28 år gammal. Bland ledarna fanns också Kossuth Lajos som är en av Ungerns största fredskämpar och idag har sin staty stående även i Förenta Staters "Capitolium", vart finns bara de största frihetskämpar, som har betyt mycket för mänskligheten.
I frihets kriget, nästan alla minoriteter i Ungern var dock på Habsburgarnas sida. Habsburgarna lovade serberna att de skulle få mycket stor självstyre i Vojvodina(södra delen av av den tidens Ungern) om de gör ett uppror mot ungrarna, samma lovade de till kroater. Olika landsområde i bytet med större självstyre utlovades till minoriteter i hela Ungern, som taktisk steg för att vända de mot ungrarna och på det sättet, slår ner den Ungerska frihessträvningarna från Österike. Men Kossuth var skicklig krigare och strateg, han skickade sina generaler och armén till de olika områderna som under österikisk påtryckning vände sig mot Ungern, och lyckades slå ner upproret. Serberna och kroaterna besegrades under kort tid och med stor framgång som resulterade i att kejsaren Ferdinand avsattes i Wien och i stället blev Franz Josef kejsare.
Under vintermånaderna förstärktes den ungerska armén kraftigt. Polska, österrikiska, italienska och andra frivilliga kämpade på ungrarnas sida. Under 1849 års våroffensiv vann ungrarna på varje front och den 14 april 1849 utropades Ungern till republik, oberoende av det Habsburgska kejsarhuset, som självständig stat.
Ner det precis såg ut att Ungerns skulle uppnå sin självständighet mot Österike och Habsburgarnas styre,
ber Österikiska monarken ryska Tzaren till hjälp.
Österikarna endast med hjälp av en rysk invasionsarmé lyckades krossa Ungerska Frihetskriget. Ledaren Kossuth och revolutionens andra stora huvudgestalter tvingades till exil.
Som väderhjälning mot ungrarnas "ohörsamhet" och "opålitlighet" mot Habsburgarna och monarkin den 6. oktober 1849 i staden Arad, Transylvanien, österikarna avrättade 13 av de högsta ungerska generaler. Till avrättningen skålades med öl.
Bland de var frihetskrigets mest framgångsrika general Damjanics János. Till minne av det ungrarna nästan aldrig skolar till öl även idag.
Två årtionden av terror följde. Perioden kallas för Bach epok. Alla medel användes för att ungrarna skulle förtyskas. Men själva revolutionen och även den senare revolutionen i Italien (garibaldister) hade betydligt försvagat Habsburgarna och de var tvungna att förhandla med ungrarna. År 1867 skapades den s.k. dubbelmonarkin, med gemensamt statsöverhuvud, samt gemensamma utrikes-, krigs- finansministrar, Ungern fick egen författning. Ungerns status höjdes därmed nästan till Österrikes nivå. Kejsaren Frans Josef kröntes till ungersk kung. Revolutionens ledare Lajos Kossuth som levde i exil var helt emot denna försoning med österrikarna.
Denna s k "Ausgleich" gav Ungern vidsträckt inre självständighet. Den politiska och ekonomiska makten innehades av det adliga godsägarskiktet.
Första världskriget, och Trianon "freden"
Efter centralmakternas nederlag i första världskriget utropades i november 1918 republik under ledning av Mihály Károlyi. En kortvarig kommunistisk sovjetrepublik (mars-augusti 1919) under Béla Kun efterträddes av en konservativ regim. Amiral Miklós Horthy valdes till riksföreståndare 1920, sedan en nationalförsamling förklarat monarkin återinförd med tronen ledig.
Efter "Skottet i Sarajevo"(attentat mot den österrikiska tronföljaren Franz Ferdinand, en orsak till att första världskriget bröt ut) blev Ungern motvilligt indragen i I.v.kriget. Efter krigets slut, i staden Versailles(Frankrike) skrevs under ett så kallad "fredsfördrag" med vilket Ungern drabbades värst under sin långa historia. 1920 dubbelmonarkin Österrike-Ungern försvann från Europas karta. Ungerska rikets gräns, som upprättades av Stefan den helige år 1000.e.k. fanns ej längre. Ungerska staten som varade och fungerade väl som en enhet i bokstavligen 1000 år, stympades kallblodigt, och från dess kropp, alltså landets yta, borttogs 70%. Och här börjar Transylvaniens(på ungerska Erdély's historia inom Rumänien).
Folkviljan, vilken åberopades som grund, hade bäst kunnat fastställas
genom en folkomröstning; detta var även vad ungrarna önskade. Den ungerska
fredsdelegationens Albert Apponyi fordrade även i ett stort tal vid mottagandet av
fredsförslaget: - interrogez les populations intéressées - , och försäkrade att Ungern
var berett att underkasta sig en under rättvisa förutsättningar företagen
folkomröstnings beslut. Västmakterna var emellertid på inget sätt benägna att gå
med på denna lösning.
I vägen för en allmän omröstning stod även det fullbordade faktum som
tjeckerna, serberna och rumänerna åstadkommit genom den militära ockupationen
av de ifrågavarande områdena. USA:s President Wilson ännu vid förhandlingarnas början protesterade mot - att man med vapenmakt besatte sådant stort territorium, - på vilket det är fredskonferensens sak att fastställa rättmätigheten av anspråken -, samt förklarade att - detta ger upphov till det antagandet, att de, vilka gripa till våld, tvivla på giltigheten och rättmätigheten av sina anspråk - , förfogade de tre grannarna redan före fredsslutet de facto över den politiska och militära kontrollen över de områden som de ville lägga beslag på för egen räkning.
Ungrarna ville överhuvudtaget ej deltaga i de förberedande "Fredsunderhandlingarna".
De tillkallades först då avgörandet redan fallit, sedan de tjeckiska, rumänska och sydslaviska kraven vunnit gehör, och även då endast för att antaga de färdiga fredsvillkoren. Freden kom ej till stånd genom underhandlingar utan genom maktspråk. Under förhandlingarnas lopp tänkte man, såsom tydligt framgår av utgivna dagböcker och anteckningar, ej på att på allvar kontrollera riktigheten av de uppgifter som lämnats an Ungerns fiender och stödde dessa krav.
Lloyd George sade förgäves: - Det kommer ej att bli fred i Sydösteuropa, om varje nu uppstående liten stat skall ha en stor del av Ungern och ungerska befolkningen nu plötsligt inom sina gränser -.
I princip och i största allmänhet antogs nationalitetsprincipen, men i praktiken kompletterades den mången gång av ekonomiska och strategiska synpunkter, och alltid till Ungerns nackdel.
Konferensens fördömsfulla och ytliga tillvägagångssätt framgår av den vid förhandlingarna närvarande amerikanen Hunter Millers detaljerade dagbok liksom av Harold Nicolsons verk, vilken senare likaledes var ögonvittne och enligt vilken Ungern - uppdelades på ett lättsinnigt och ansvarslöst sätt -.
Den ungerska delegationen som anlände till Paris den 7 januari 1920, stängdes in på ett hotell i stadens utkanter och erbjöds ej ens något tillfälle att framlägga de av dess sakkunniga utarbetade kartorna och synpunkterna.
Aponyi krävde i sitt ovan nämnda tal en folkomröstning och varnade makterna för att bygga den nya ordningen på våld.
Ungrarna måste emellertid trots alla protester underteckna freden den 4 juni i slottet Grand Trianon utan hopp att bli hörda eller kunna diskutera.
Trianonfreden var otvivelaktigt det hårdaste av alla fredsfördragen. Det gamla Ungern omfattade mer än 325.000 kvkm. Av dessa avskildes 232.000 kvkm, d.v.s. 71,4 %.
Av den 20.886.487 miljoner personer uppgående befolkningen skars 61,8 % bort.
Ungern förlorade:
- 61,4 % av den odlingsbara jorden
- 88 % av sina skogar,
- 62,1 % av sina järnvägar,
- 64,5 % av sina landsvägar,
- 83,1 % av sina årliga järnproduktion,
- 55,7 % av industriföretagen,
- 67 % av kreditanstalterna jämte hela sin guld-, silver-, koppar- och saltproduktion.
Om vi räknar bort Kroatien-Slavoninen, som ehuru det hört samman med Ungern i 800 år likväl stod under den ungerska heliga kronans välde som i en viss mån självständig statsbildning, minskades det egentliga Ungerns område från förre kriget till mindre en tredjedeln (32,6 %) och dess folkmängd till drygt två femtedelar (41,6 %), ändå är förlusten stor.
Det återsående Ungerns folkmängd utgörde ungefär 7,9 miljoner och dess territorium 93.000 kvkm.
Rumäninen ensamt erhöll 102.000 kvkm, d.v.s. ett större område än som överhuvud blev kvar åt Ungern.
Tjeckoslovakien tog omkring 63.000 kvkm och nybildade staten Jugoslavien ungefär lika mycket, om vi räknar Kroatien. I Västungern "skänkte" freden Österrke 4.000 kvkm, det enda fall i histotien, då en del av den ena besegrade statens område överlämnats åt den andre besegrade staten!
Vid uppdelningen åberopade man sig helst på "nationalitetsprincipen", (från västmakternas sida) d.v.s. etnisk tillhörighet, eller enklare sagt vart, vilken folkgrupp är i majoritet det avgör i vilken stat den hamnar. Man skulle kunna förenkla och säga, "sålunda kommer förklaringen på vilket sätt hamnade de olika delar av Ungerska riket till de som redan ockuperade den", enligt den officiella förklaringen. Men om vi tittar närmare på siffrorna, de talar sitt klart språk, d.v.s. att nya gränsen drogs inte opartiskt, och enbart enligt "nationalitetsprincipen".
Områderna som enligt "nationalitetsprincipen" utgorde klar ungersk majoritet skärdes av bort ändå till Ungerns nackdel till successionstaterna. Etnografiska gränsen var ändå i de flesta fall inte en klar och bestämd linje. Men i dem områderna som nya gränsen precis drogs var ungrarna överallt i klar majoritet.
Kartan visar vart även idag ungrare utgör en klar majoritet, samt bevisar att gränsen drogs inte enligt "nationalitetsprincipen"
I Subkarpatien som tillhör dagen Ukraina delades rena och bara ungersk bebodda byar i två. Och det var inte en ensam och isolerad exempel. Allt som serberna, rumänerna, slovakerna (enligt de "rättfärdigt") krävde som vinnare i kriget!, och med våldets makt erhöll, praktiskt västmakterna tilldelade de.
Men faktum är att, ett, under 1000 år väl fungerade stat, delades upp i små icke fungerade bitar, som med tidens gång visade sig inte livskraftiga. Jugoslaviens blodig sammanfall, Tjecko-slovakiens upplösning, och Rumäniens oförmåga att sen Transylvaniens införlivande i den Rumänska staten skapa en väl fungerande, demokrati och rättsstat baserad på människornas lika värde, visade att Ungerns uppdelning var inte "en gynsam affär". Inte för Europa och inte heller för de inblandade stater, som sen dess har inte lyckats stå upp riktigt på fötter, och göra något konstruktivt av den "krigsskatten" de erhöll som resultat av Trianon freden.
När Trianon avtalet skrevs under efter 1:a världskriget 1919-20 förlorade Ungern 2/3 delar av sin area till Rumänien(Transylvanien), Jugoslavien(Vojvodina), Kroatien(Baranya och Slavonien), Slovakien (Felvidék), nuvarande Ukraina(Subkarpaterna) och en liten del till Österrike(Burgerland).
Tyskland och Österrike, med fredsfördraget, fick ganska "lindriga" straff i jämförelse med Ungern som förlorade 2/3 av sin yta och 4,5 miljoner ungrare hamnade i de nyskapta länderna.
Transylvanien var nu istället en del av den nyskapta Stor-Rumänien, som profiterade störst med slutet av I.v.k. och fick omfatande landsområde från Ungern. Fördragen innehåll paragrafer som tydligt beskrev och garanterade de grundläggande mänskliga rättigheter till minoriteter, som rätt till användning av sitt språk, undervisning i skolor och statliga myndighet, rätt till ytryck på sitt äget språk, offentligt och i tidning och radio m.m. vilket dock blev resultatlöst.
De undertecknade och med det åtagna skyldigheter som handlade om de grundläggande mänskliga rättigheter till minoriteter, respekterades och hölls aldrig, av de stater som "växte" territoriellt på Ungerns bekostnad. Successinstaterna betraktade sig som nationalstater och voro endast intresserade av sina egna nationella mål. Som ett exempel kan man nämna, att det år 1913, under ungerskt välde, i Transylvanien fanns 5.032 folkskolor, varav 2.482 voro ungerska, 2.230 rumänska, 282 sachiska och 58 av annan nationalitet. 1931, under rumänskt välde, hade folkskolernas antal sjunkit klart till ungrarnas nackdel. Av 4.292 folkskolor var nu bara 1.248 ungerska och antal rumänska ökades till 2.978, bara 67 var tyska(sachiska) och 2 av annan natinalitet.
Ungrarna krävde även att folkomröstning skulle hållas på de territorier som stormakterna ville tar bort från riket, men folkomröstningen tilläts ej.
Så mycket finns att säga av västeuropas tron på demokratiska spelregler och "folkrätten"/fölkets självbestämande rätt över sitt öde, på början av förra seklet. De reglerna gällde inte när det var ungrarnas öde som bestämdes i Frankrike, långtborta från Transylvanien och dess befolkning, långt borta från Budapest och Ungerska Riksdagen.
Transylvaniens ungrare blev förtryckta av sina nya herrar i alla avseende, land och stora privat ägda egendomar konfiskerades av Rumänska staten, ungerska katolska kyrkans egendomar konfiskerades, skolor och Universitet stängdes, hela den offetliga sektorn och dess egendom och byggnader, som var i Ungerska Statens ägo, industrier, järnvägar, gruvor, skog och mark konfiskerades och införlivades i Stor-Rumänien.
Andra värdlskriget och tiden efter med Ceausescu
1940 inträdde Ungern i tremaktspakten. Utrikespolitiken inriktades nu på att åter lägga de avträdda områdena under ungerskt välde. Delar av Transylvanien återfördes/förenades igen med det Ungerska Riket.
I nästan fem år Transylvanien återigen blev en del av Ungern men tillståndet visade sig vara kortvarig.
Deltagandet i kriget mot Sovjetunionen ledde emellertid till en nationell katastrof. För att hindra Ungerns utträde ur kriget ockuperade tyskarna landet 1944 men kunde inte hindra ryssarna från att helt besätta Ungern 1945. En regering, bildad 1944 under sovjetisk kontroll, slöt vapenstillestånd med de allierade i januari 1945.
De första verkligt fria och demokratiska valen i landets historia i november samma år blev en seger för småbrukarpartiet, som erhöll 57 % av rösterna, medan kommunisterna fick 17 %. Mátyás Rákosi(kommunistiska terrorväldets utövare) fick allt större inflytande och makt p g a sovjetiskt stöd. Republik infördes 1946.
I fredsfördraget med de allierade 1947 återställdes Ungerns gränser av 1937, d.v.s. till de som i Trianon bestämdes.
Transylvanien åter igen blev en del av Rumänien. 2 miljoner ungrare åter igen hamnade under rumänsk styre. Parisfördraget undertecknades.
Tillsammans med de andra etniska minoriteterna i Transsylvanien utsattes den ungerska befolkningen för systematisk etnisk rensning. Förtrycket bestod av fysiskt och psykiskt våld som utövades av den rumänska Securitate, regeringens polis. Diskriminering och förföljelse på grund av etnisk bakgrund tillhörde vardagen. Alla gatunamn ersattes med påhittade rumänska. Det var förbjudet att prata eller att publicera något på ungerska. I skolorna tvingades man lära ut en omskriven historia som framställde rumänerna som de ursprungliga invånarna i Transsylvanien och ungrarna som inkräktare. Gamla, betydelsefulla dokument i kyrkor, bibliotek, museum eller privata hem förstördes. Historiska monument, statyer revs ned och ersattes av nya rumänska.
Sedan mitten av 60- talet styrdes Rumänien av diktatorn Ceausescu. Terrorn under hans tid drabbade inte bara minoriteterna i landet, det var en nationell tragedi. Men minoriteter, bland de ungrarna blev hårdast utsatta. Systematisk "nykolonisering" av Transylvanien planerades och utfördes i hela Transylvanien med landets högsta ledning som stod bakom. Ungerska byar och 1000-riga gravar jämnades med marken som en del av den "kommunistiska nybygget". Där det engång fanns ungerska byar, där byggdes nya dam, byarna forsvan under vatnet, vägar och "moderna betong städer" växte upp. Alla oliksynande förföljdes, fängslades och torterades till döts.
Fram till revolutionen 1989 var landet helt isolerat från väst. Människorna levde i ett samhälle där man köpte mjölk och bröd på ranson.
Och vad är det som sker i dagens läge i Transylvanien, Rumänien och Ungern?...
I många städer, byar och län även idag är majoriteten av befolkningen fortfarande ungrare, men det är ändå rumänerna som har störst inflytande och makt, tills minoriteten har tyvärr inte mycket att säga till om, och även då inte på sitt språk i officiella samanhang är det bara rumänska som gäller, även om själva samhället bebos i majoritet av ungrare, det är bara rumänska som är tillåten i officiellt bruk.
Självstyre och statlig finansierad Universitet för en ungersk befolkning på 2 miljoner, är inte på dagordningen.
Minoritetens framtid med tiden förvärras, om de grundläggande mänskliga rättigheter inte garanteras av Rumänska staten, och asimillering politiken inte upphör. Ekonomin är ytterst svag, privatiseringen av statlig ägd egendom har inte genomförts och det finns inte en fungerande marknadsekonomi, enligt de rapporter som EU har nyligen utfärdat om Rumänien. Framtiden blir mer osäker, när man vet att Rumänien är inte i första omgången av de länder som blir medlemmar i EU år 2004, västerländska investeringar kommer inte till landet, jobb blir inte fler men mindre, och även då i första hand till rumäner. Diskriminationen av icke-rumäner är påtaglig på många olika nivåer i samhället. Allt det medför att ungrare i Transylvanien blir tvungna att fly, att lämna sitt hemland till andra länder, främst moderlandet Ungern, och leta sig bättre leverne och säkerhet till sig själv och familjen. Samtidigt fler och fler rumenär flyttar in i området och tar över arbeten och bostäder och har företräde överallt i samhället. I en del städer finns det fler "inflytade under Ceausescu's tid" än "egentliga" stadsinvånare.
De få ungerska skolor som fortfarande existerar påverkas mycket av den rumänska politiken. Fobin mot allt som är ungersk är mycket vid liv. Senaste exemplet var när rumänska sk "bok-kommando inspektörer" gick från skola till skola i Transylvaniens ungersk dominerade städer och län, i sin strävan att hitta "olagliga" böcker som påstås har hämtats från moderlandet Ungern, och som är förbjudna på rumäniens teritori. Samtidigt anslag för köp av just undervisning material för minoriteter i gemförelse med anslaget i procent tilldelat till undervisning på de områderna vart nästan enbert rumäner bor, visar en kraftig minskining av anslag till minoriteter. Undervisningen på högre instans (Universitet)sker nästan enbart och oftast på rumänska, statlig stöd för en universitet på minoritets språket utlovas men i praktiken finns inte, vilket också är en anledning till att många ungrare flyttat till Ungern för att fortsätta sina studier där.
En minoritet på 2 miljoner i mitten av Európa, har inte rätt för ett universitet på sitt eget språk.
Ungrarna vill det här ändra och bara med fredliga medel uppnå det som är en självklar männsklig rättighet, utan att behöva ta sig till vapen som var nyss fallet med Albanska minoriteten i Macedonien, som på det sättet utkämpade sig ett Universitet på sitt eget språk.
Vi kommer nog aldrig få reda på varför delning av Ungerska riket skedde 1920 med det för ungrarna förödande Trianon freden när Ungern stympades så kallblodigt. Vi får aldrig reda på varför 4,5 miljoner ungrare råkade illa ut, och mönstret följde efter, generation efter generation drabbades lika hårt under senaste 80 år.
Om ändring ska ske och alla skall behandlas lika i en stat, utan dikrimination och förtryck på grund av en annan etnisk bakgrund, oavsett om de är rumener eller ungrare, måste situationen först uppmärksammas, och stormakterna och EU måste börja få veta, vad egentliga situationen för ungrare i Transylvanien och på de övriga från Ungern borttagna områden är.
Situationen av dem mänskliga rättigheter(och kränkningar av dem rättigheter); av dem ungrare, som har efter Trianon freden hamnat utanför dagens ungerska gränser; måste uppmärksammas och tas upp till kännedom till medier, institutioner och organisationer världen runt, så att sanningen kan komma fram.
Världen måste veta om denna för många ökända och bortglömda minoritet, som finns och lever mitt i dagens Europa.
Ungern har inte något stöd av andra länder i omgivelsen. Dem är "ensamma" i jämförelse med slaverna. De har inte ens "folk-språk släktingar" i närheten, dem är omringade av slaviska folk grupper, så att säga, isolerade och utlämnade till sitt öde. Landet vi pratar om ligger i hjärtat av dagens Europa.
Nu när Ungern är medlem i västförsvarsalliansen - NATO, och förväntas snart att gå in i EU också, med sitt starkt växande självfortroende och ekonomisk tillväxt, verkar det som om Ungern är på framgångs vägar. Utbildningen i landet är väldigt bra och de har på senare år haft stora framgångar inom informationsteknologin och datavärlden. Ekonomin växer och investeringar strömar in.
På lång sikt kan Ungern tillsammans med NATO och EU med all sitt sannolikhet, för det första gången, allvarligt ställa upp och stödja de ungerska minoriteterna, i deras krav för de grundläggande mänskliga och minoritets rättigheter, som bor och finns utanför dagens Ungern.
Det är viktigt att inte glömma att bakom varje siffra finns ett förövare och ett offer. Det går inte att bortförklara, bagatalisera och påstå att alla är lika duktiga kol-sopare, alltså att påstå att alla är lika skyldiga och alla bär lika mycket ansvar över det som har skett, därför att idag kan mycket bevisas med fakta att så är inte fallet. Förtrycket, förföljelse, etninsk rensning, diskrimineringt går aldrig förbi bara oavmärkt. För allt finns en statistik, allt arkiveras nånstans, allt kan tas upp en gång som fakta. Och alltid finns vitnen till händelserna. Bra exempel är att även den mest brutala stor-serbiska krigsmakten har inte kunnat gömma alla spår efter sig. Den Internationella Krigsförbrytare Domstolen för det forna Jugoslavien i Hagg i Nederländerna har ändå allt fakta som bevisar det motsatta. Ett folks vilja, för att utöva sina grundläggande mänskliga rättigheter, var än den befiner sig på jordklotet går inte att hejda för alltid på längden.
Med en dyster och sorglig facit i hand man kan inte undvika att säga, att världssamfundet måste och behöver tar de här sakerna upp, och allvarligare handskas med de här frågorna. Man har inte längre råd med att vänta och se. Det som har skett under de gångna 80 år med den ungerska minoriteten i Karpat-bäcken, måste få sin slut. Dikriminering, förföljelse kan inte fortsätta i all sin evighet, och västvärlden måste göra allt som är i dess makt med tydliga signaler, internationella beslut och andra påtryckningsmedel mot de som kan inte hålla sig till de internationellt accepterade och gällande regler beträffande minoritets rättigheter. Det måste klargöras till de, att detta kan ej lägre tolereras heller accepteras, förtryck, dikriminering och förföljelse av de med en annan etnisk bakrund, får ej tillåtas fortsätta, och upprepas om och om igen.
Sammanfattning
Idag är Ungern fri igen, men de problemen som egentligen föddes ur 1848-års revolution och senare ur det skamliga "Trianon"-fredsfördraget lever även idag. Ungern vill integrera sig till EU men i gengälld krävs det av landet att de skall stabilisera sina relationer med grannländerna. Och det är inte alls problemfritt. Ungern gör sitt yttersta att uppnå en bra relation till grannländerna, "en partner liknande" relation är i Ungerns sikte. Ungern stödjer de ländernas strävan till medlemskap i NATO som i EU, men vill att de enligt lag respekterar och förbättrar minoritets ungrarnas ställning i respektive land de bor idag.
Värt att påpeka är att ungerska minoriteter i alla dessa grannländer har sina folkvalda demokratiska partier som jobbar för ett mer demokratisk samhälle, som kräver olika sorts autonomier/självstyre i europesik anda, utarbetade enligt de principer som godkändes av ESK(Europesika Säkerhets Konferansen).
Tyvär motsätter sig grannländerna detta självstyre, och de även försöker att koordinera sin politik gentemot Ungern och därmed skapa en farlig allians mot Ungern. Åndå hoppas vi att så lång behövs det inte att gå, så som på Balkan. Idag är Ungern fullständig medlem av NATO - den Västeuropeiska försvarsaliansen och vi hoppas att det gör situatiunen bara bättre. Ungern idag, har mycket bättre position att förhandla och stå upp i försvar för de Ungrare som idag befiner sig runt om dagens gränser. Ungrarna bortom dagens gränser, mellen 4 och 5 milioner (som fortfarande bor på den marken som deras förfäderna ägde) idag utgör Europas största minoritet, fast de befinner sig på samma land som före(för ungrarna förödande) gränsdragningen, i slutet av I. v. kriget. De är minoritet på sitt eget land.
- Är det förbannelse, ödet eller bara en svår period, så som under turkarnas okupation på 1500 talet, när ungrarna var också bara en minoritet i sitt eget land ? Det åtestår att se...
Framtidstankar
Jag personligen hoppas att Ungerns grannländer själv skall sträva efter en europeisk integration och den ska resultera i att länderna ska utvecklas till rättstater. Men det är en lång väg dit. Enligt min åsikt beror mycket på hur Västländerna kommer att hantera det hela. Jag menar hur de skall hjälpa att lösa konflikten och hur de skall stödja dessa länders integration till EU. Tyvärr är det svårt att vara optimist när man ser på Västeuropas handlingsförlamade inställning när det gäller konflikten i f.d. Jugoslavien. Men få hoppas att bättre tider är i sikt under de vackra Karpaterna.
Sammanställt av HUNSOR redaktionen
Källor:
"Ungerns Historia"
av Dominicus Kosáry
professor i Historia vid Eötvös-Collegium i Budapest
med förord av professor Sven Tunberg,
trycktes och utgavs i Stockholm 1944
i samarbete av Johannes Lotz och Dominicus Kosáry
Internet adresser:
www.hungary.com/corvinus/hmcb/hmcb06.
html www.hungary.org/users/hipcat/yugo.html
|
|
