Litteraturen
Ungerska är ett språk ur den finsk-ugriska språkfamiljen som talas av ca. 15 miljoner människor, främst i Ungern men också i dem avgränsande grannländer som Rumänien, Slovakien, Ukraina, Serbien-Montenegro, Croatien, Slovenien samt en del av Österrike. På mycket långt håll är språket släkt med finska.
För några tusen år sedan levde ungrarna vid Uralbergen med andra finsk-ugriska stammar. Ungrarna (magyarerna) invandrade till Karpatbäcken på 800-talet.
Språket har lånord från latin, tyska, turkiska sedan 2/3 delar av Ungern har varit erövrad av det Osmanska/Ottomanska riket i 150 år under 1600 talet.
Under 1500-talet skapades den nationella litteraturen i Ungern men texter från tidigare århundrade finns bevarade. Liksom i många länder i Europa var det genom översättning av Bibeln, en likriktare av det litterära språket, som satte fart på litteraturen. Kuruc-sångerna, en folklig lyrik från Rákóczidynastins frihetskrig på 1600- och 1700-talen sjung fortfarande i Ungern. Under upplysningstiden genomgick språket en revolution i Ungern. Ett förnyelseprogram engagerade författare och vetenskapsmän. Och resultatet blev det moderna ungerska språket med otaliga nya ord. Mihály Csokonai Vitéz (1773-1805) utgör en syntes av det gamla och moderna ungerska språket.
Romantiken i ungersk litteratur sammanföll med en reformperiod som kännetecknades av ekonomisk utveckling, nationell frihetssträvan och politisk optimism. Till romantikens store författare räknas lyrikern Mihály Vörösmarty och József Eötvös, pionjär för den realistiska litteraturen.
|
 |
År 1908 grundades Nyugat ('Väster'), en litterär tidskrift, som fram till 1941var betydelsefull för ungersk litteratur. Tidningen förespråkade en radikal borgerlig humanism och var öppen för alla nya litterära strömningar. Varje betydande författare under denna period publicerade sig i Nyugat. Hit räknas prosaisten Zsigmond Móricz och hans tidiga naturalistiska romaner och senare realistiska och samhällskritiska verk; den impressionistiske poeten och romanförfattaren Margit Kaffka samt poeterna Árpád Tóth, Mihály Babits och Dezsõ Kosztolányi. Efter Nyugat uppstod flera betydande nya tidskrifter. Magyar Csillag ('Ungersk stjärna') fortsatte Nyugats kamp för en bred antifascistisk front.
Efter det kommunistiska maktövertagandet präglades litteraturen av den officiella dogmatiska synen och den administrativa politiska styrningen. De bästa författarna blev inte publicerade eller tystnade självmant. Men från andra hälften av 1960-talet skedde en viss liberalisering, och poeter som Sándor Weöres, Ágnes Nemes Nagy, och János Pilinszky fick sina verk utgivna.
Perioden kännetecknades av nytänkande och mångfald och prosan utmärkte sig speciellt. Géza Ottlik, som publicerade sig redan i Nyugat, och Miklós Mészöly bröt med den traditionella romankonstruktionen.
I deras spår följde den unga generationen, bl.a. Péter Nádas och Péter Esterházy. Författarna spelade en stor roll i förberedelserna för den politiska förändringen i under 1980-talet.
Läs mera om det ungerska språket
skrivet av Megyesi Beáta:
A Short Descriptive Grammar for Hungarian. [.pdf]
som är PhD, Senior Lecturer in computational linguistics på Institutionen för lingvistik och filosofi vid Uppsala Universitetet.
|
;)
