4. Folkmordet 1944-1945

Serbiens ovilja att erkänna folkmordet 1944-1945 på ungrare från Vojvodina, tyskar och judar

Människans värdighet och därmed mänskligheten är grundläggande värden i Europeiska unionen (se Nice- och Lissabonfördragen). Dessa värden kränks ständigt av Serbien i och med att de inte erkänner det folkmord som ägde rum 1944–1945, där omkring 40 000 ungrare från Vojvodina och 260 000 tyskar och judar föll offer för Titos partisaner med den ”kollektiva skulden” som förevändning. Genom denna ovilja att erkänna folkmordet förvägras även alla offer möjligheten till återupprättelse. Varför tar kommissionen, mot bakgrund av detta, inte upp denna fråga som ett centralt villkor inför stabiliserings- och associeringsavtal och inför en utvidgning av unionen enligt Köpenhamnskriterierna inom ramen för förhandlingar och kontakter med regeringar i Belgrad? Utan erkännande av historisk skuld och utan en begäran om nåd kan inga europeiska nationer förenas med övriga Europeiska unionen. Hur skulle då serber kunna förenas med ungrare, tyskar och judar?