2. Historia

Från Ungerns bildande år 896 så hörde Vojvodina till ungrarna och redan på 1100-1200 talet bildades städerna Zenta och Kanizsa som även i dag finns till.
1526 kom turkarna att ta över Vojvodina och mer parten av Ungern. Ett sätt att på den tiden kommunicera med de andra byarna, om turkarna kom var att ha kullar som man tände eld på för att de närmaste byarna skulle se det, dessa kullar finns kvar än idag.

Under den turkiska tiden så höll ungrarna i området att dö ut. Många ungrare skickades då till Turkiet främst Istanbul som slavar. Andra mördades eller tvingades fly eller flytta. Serberna var redan då mot ungrarna och stod på turkarnas sida i alla de krigståg turkarna utförde mot Ungern.

På slutet på 1600-talet, Ungersk-Österikiska armen slog turkarna i en avgörande strid, vid staden Zenta(i Vajdaság) under Savoyai Jenös (Eugens) ledning. De hade redan drivit ut turkarna från dagens Ungern. 1686 deltog även många frivilliga svenskar i kriget mot turkarna.

Senare kom Maria Teresia till makten i Österrike. Hon gav mark till folket så att de skulle flytta till Vajdaság. De handlade om ungrare, slovaker, tjecker och främst tyskar. Man byggde vid den här tiden många städer och kyrkor som finns kvar även idag.

Senare började kriget mellan österrikarna och ungrarna. Det så kallade Kuruc-Labanc kriget. Kuruc var ungrarna medan Labanc var österrikarna, serberna och även de rika ungrarna som var rädda för att förlora sin egendom. Under ungrarnas ledning fanns Rákoczi Ferenc som främsta ledare, ideolog och statsman. Senare blev det en försoning mellan österrikarna och ungrarna men Rákoczi fördes till fängelse.

Då är vi framme vid upplysningen och nationalismen vilket ledde till Ungerns "frihetskrig" (revolution) den 15 mars 1848. Man utropade Ungern som en republik . Bland ledarna till utbrottet finner man det stora unga ungerska poeten Petõfi Sándor, som dog under striderna endast 28 år gammal. Bland ledarna fanns också Kossuth Lajos som är en av Ungerns största fredskämpar.

Under kriget, med österikes välplanerade manöver, alla minoriteter i Ungern gick dock på Habsburgarnas sida. Habsburgarna lovade serberna att de skulle få Vajdaság bara de var på deras sida. Men Kossuth skickade general Kiss Ernõ till Vajdaság och han besegrade serberna. Ungerska armén hålls sig länge och var obesegrad tills Österike bad för hjälp av Tsarens Ryssland, som så småningom skickade ett stort herrtåg mot Ungern på 130.000 kozaker. 1849 slog man ner frihetskriget även i Vajdaság.

Efter en korttare period Österike försvagades uterliggare och var ändå tvungen att ge sig efter för ungerska krav på likvärdig status inom monarkin.
Ungern blev alltså, en dubbelmonarki och kom på samma nivå som habsburgarna, med det kom Vajdaság igen och åter under ungersk styre. Denna status varade ändå till slutet av I.v.kriget 1920.

1920 i Wersailles(Frankrike), gjorde ca. 4 miljoner ungrare till främlingar/utlänningar i sitt eget hemland, med det att västmakterna ritade om landets karta, kapade bort 2/3 delar av landet, för att ge den till ockupanterna, OCH MED DET kallblodigt STYMPA Ungern, och därmed göra 4 miljoner ungrare till central Europas största minoritet.

På det sättet borttogs Vajdaság (serb. Vojvodina) från Ungern, och gavs till den nyskapade statsbildningen SKS Konungsriket(Serbisk-Kroatisk-Slovenska Konungsriket), som sen döptes om för att kallas Jugoslavien.

Under den första perioden, asimilerings processen satts omedelbart igång. Man var tvungen att lära sig serbiska i skolan, vilket ungrarna inte kunde,(riksspråket i den Ungerska konungs riket var ungerska), och de utsattes därför för våld i skolorna. Man ville göra ungrarna till serber och man tog bort deras rätt till allt tänkbart som vi idag skriver under mänskliga rättigheter. Ungerska skolorna stängdes undesrvisningen gick över i nästan 100% till på serbiska, serberna beslogtog allt statlig och kyrklig egendom som ungrarne ägde, bankerna övertogs av serber, alla företag övertogs av serber, bondernas skog och åkermark konfiskerades och togs i serbisk ägo, tryckerier, radio, och allt media beslagtogs och togs över till serbisk ägo.

Rättvisan försvan under natten, och ungrarna i Vojvodina blev en minoritet i sitt eget land.

Under 2:a världskriget slog tyskarna till Jugoslavien, först med att bomba huvudstaden Belgrad, och sen med att skicka armen. Ungern allierade sig med axel makterna och med det gick över till Tysklands sida. Orsaken till det hela var förmodligen att Ungerska statsmakten, i den starkt växande Tyskland, såg den historiska möjligheten, att ta tillbaka de under tvång bortkapade landsområderna, som togs bort med Trianonfreden i Versailles 1920.

Efter 4 dagar krig, den 14 april 1941. ungrarna tog tillbaka hela Vajdaság nästan utan strider. De som gjorde motstånd var serbiska paramilitära "Cetniks" som var ökända efter sina grymheter mot ungerska befolkningen. Vajdaság var åter igen en del av den Ungerska riket som det har varit förut i 1000 år.

Mellan 1941-44 var området fram till Újvidék(Novi Sad på serbiska) ungerskt, medan Banat-och öster om floden Theiss området var tyskt.

För att vara objektiv man man kan inte undgå att säga att under den tiden fanns det gott om fascistiska ungerska officerare i Vajdaság. Många serber som var missnöjda med ungerska styret sköts och blev skadade om de anföll ungerska förband och armé styrkor. De serbiska soldater samt ultranationalistiska paramilitära "Cetnik" förband, - kunde ofta från vinden och olika bakhåll skota ner på förbigående ungerska soldater nere på gatan.

Det förorsakade ömsesidigt missförtroende och osämja, mellan serber och ungrare, som resulterade i sammandrabbningar. Som vedergällning svarade serbiska soldater och ultranationalistiska Cetniks med att döda hela ungerska familjer, när de bara hade chans för det. Det bäddade för motangrepp och svar från ungerska sidan. Ungerska fascister startade ett blodbad mot judar, serber och serbiska nationalister mellan 1942-1943. Man beräknar att de sköt ner ca 3000 människor i Donau floden.

1944 kom ryssarna in i landet och tyskarna samt ungerska armé styrkor besegrades. De tyska och ungerska soldaterna åkte ut ur landet. Den Jugoslaviske presidenten Tito, beslöt då, att det skulle vara militärstyre i Vojvodina, och då startade de serbiska nationalisterna ett blodbad, ett folkmord mot Vajdaságungrarna.

Ungerska armén var tvungen att fly i och med att stora sovjetiska förband närmade sig Vajdaság, så det blev endast ungersk civilbefolkningen kvar, men nu utan något skydd. När civilbefolkningen blev ensam och försvarslös, då kom serberna att utföra dem värsta slakt och grymheter mot ungrare som serbiska historieförfattarna har tigit och nekat sedan dess.

Det var på dessa försvarslösa ungerska civiler som serberna gjorde hämnd, mord, slakt och övergrep i oktober 1944.

T.ex. i byn Csurog, mördade man alla förutom en familj.

Man vet inte exakt hur många som mördades men antalet ligger mellan 40.000-45.000 civila ungrare bland dem fanns 20 präster.

Etnisk rensning och serbernas grymheter är inte bara av det senaste slaget man har haft tillfälle att se under det senaste kriget i det forna Jugoslavien, de gärningar har begåtts redan tidigare, men då var inte lampljuset, TV och media på plats, fast västvärlden vet och har kännedom om det som har inträffat, dock har blundat så som många gånger förut.

Förbrytaren Stojsic berättar i en krog efter en massaker 1944: "Rozi stod där, skakade och var rädd, hennes vatten hade redan gått: ni skulle sätt hur barnet hoppade i hennes mage när vi sköt henne, sen gick vi fram till henne för att se om hon fortfarande levde"

Stojsic berättar också om att: "25-30 personer (enligt andra många fler) fick gräva sin egen grav, under panik. Bland de unga kvinnorna fanns en havande, och man bad att de skulle släppa henne, eftersom hon i vilket sekund som helst kunde föda. I panik tog en gammal kvinna sin havande svärdotter om halsen och skakade henne. En soldat sparkade till kvinnan, så att hon i sitt fall rev sönder hennes svärdotters kläder. Mot henne gick hennes son, János, för att komma mellan dem. Men de slog honom i huvudet så att han föll och inte kunde resa sig. Hans ansikte blev helt blodigt, och som han satt där sköt de honom så att han föll ner i graven." [mer fakta läs på: FIFTY THOUSAND HUNGARIAN MARTYRS av István Nyárádi]

I Vajdaság så finns det fortfarande massgravar med dessa offer. Myndigheterna förbjuder fortfarande en riktig begravning av offren. Inte äns en enda minnesten finns att gå till. Kransen som bärs på de ställerna och åkermarken de övergrep har begåtts, tas bort och bränns upp varje år under nattens skydd av serber.

De förnekar helt att övergrepp, mord och våldäkt har inträffat, och vill inte att en minnesplats skulle uprättas över alla mördade offer.

Förbrytarna i den stora massakern 1944 har aldrig blivit straffade, eller ställts inför rätta. Man har tystat ned målet och massakern blev aldrig ordentligt rapporterad.

I artikel "Memorandum" som skrevs av Peter Kaslik till minne av massakern, exakt på 50 års dagen sen massakern hade inträffat, vi kan läsa följande:
"Detta dokument pekar inte ut de skyldiga, det är rent ett dokument till minne av de tiotusentals av de lokala, fridfulla invånarna som blev torterade, fördömda och avrättade av samma myndighet, och i flesta fall av samma individer"

Hans fortsätter: "..Som nya massgravar upptäckts varje dag i Bosnien pågår mord, våldtäkter och etnisk utrensning som bara kan jämföras med 2:a världskrigets brutala behandling av minoriteter. Trots att vi vet om det så lever de etniska ungerska minoriteten helt oskyddat under serbiens ledning".


Kalla Kriget och Milosevic eran

Nu kom kalla kriget. Tito var inte beroende av Sovjet men bad ibland hjälp från Sovjet och ibland av de oberoende staterna. Trots att de hade sagt sig vara neutrala.
Under denna period minskade den ungerska befolkningen i Vajdaság mycket återigen.

1944-45 blev Vajdaság enligt grundlagen en provins med självstyre. Det förstärkades med "Grundlagen från 1974" när vajdaság fick en betydlig Autonomi (självstyre fast inom de ramar det kommunistiska en parti staten Jugoslavien tillät), med egen parlament i provinshuvudstaden Újvidék (Novi sad) som hade sitt eget lagstiftande- och skattepolitik, m.m. som lyfte Vajdaság´s status nästan till status som republik.

Ungerska språket i Vajdaság fick officellt språk status, och kunde användes i statsaparaten, rättsväsendet, skolor, - gymnasie och universitet, media, domstolar. Hela och relativa välståndet (landet var ändå kommunistisk en parti stat) varade till 1989.

Men då Milosevic tog makten 1989 tog han även provinsens Autonomi-(självstyre). Han gjorde det samma med sydliga provinsen som är mer kännt som Kosovo. Han proklamerade att de åtgärderna vidtogs för att på "ett historiskt sätt" "ena det Serbiska folket och avsluta fördelningspolitiken och andras styre över serberna" som enligt honom var "undersatta för allas komplott mot de".
Serberna (och inte minoriteterna) var alltså nedtryckta och missförstodda av alla.

Och det konstiga med det hela är att han lyckades (i serbernas ögön) med det som serberna har strävat under lång tid, nämligen att - återförena det serbiska folket och väcka den nationala känslan.

Det senaste (väcka den nationala känslan hos serberna) lyckades han onekligen, brända byar, förstörda hus, över 200.000 mördade, tiotusentals våltagna kvinnor från Kroatien, genom Bosnien till Kosovo, och flyktingar över hela världen och Europa, det är resultatet av den "väckta nationala känslan", hos serberna i dagens Europa. Det först nämda efter alla dessa krigståg på Balkan, lyckades han ändå INTE, alltså att ena serberna och "säkerställa deras livsytrymme", med att säga "alla serber i en stat".(likadana ord använde en ännu mer känd diktator som är mer känd under namnet Adolf Hitler)

Milosevic tog bort alla de rättigheter som "grundlagen från 1974" garanterade till minoriteterna. Officiellt språkstatus försvan, provishuvudstadens parlament och dess befogenheter minskades i så hoppas stort grad att man kan säga att den finns för att kunna säga, "titta men den är kvar" och "vi förstår inte vad i hela världen är minoriteter missnöjda för".....åtegärd efter åtgärd, och så kom krig efter krig.

Från kriget början i Slovenien sen i Kroatien, Milosevictrogna serbiska statsmakten, kallade in flera ungrare än serber från Vajdaság (Vojvodina) till krigstjänstgöringen procentmässigt enligt antalet invånare i Vajdaság, fast officiellt även kriget kallades inte för det, men för vanlig "militär övning". Ungrarna skickades till sådana områden, - för att kriga för serbernas räkning i Kroatien, där det också fanns ungrare (regionen Baranya i Kroatien, vart krigshandlingar skedde mellan Serberna och kroaterna under slutet av 1991, var i 70% befolkad av just Kroatien-ungrare). Och även Kroatien-ungrare blev inkallade till kroatiska arméns styrkor mot de kommande serbiska styrkor. På det sättet man kunde hitta ungrare på boda sidor, och med det de var tvingade att skota på varandra.

I det berömda tal Milosevic höll på Trastfälten i Kosovo 1989 och som allmänt betraktats som startpunkten för det nationalistiska uppvaknandet av serber och uppbrytandet av den jugoslaviska federationen gav han ett löfte till alla serber och sa, att var de än bodde, skulle de försvaras med alla medel.
Tre år senare hade den federala jugoslaviska armén, under serbisk flagg, tagit kontrollen över 30 procent av Kroatien och 70 procent av Bosnien-Hercegovina, områden som samtidigt med våld tömts på praktiskt taget all icke-serbisk befolkning. Det var det kriget Milosevic regimen ville skicka ungrarna till.

Många unga flydde utomlands för att de vägrade döda eller ville inte heller skjuta på byar, städer, civilbefolkningen barn och äldre. Den som har bara lite följt efter, den vet att kriget var en av nutidens smutsigaste, mest grymmaste och häsnsynslösa vart inga regler fanns eller/varken respekterades.

Mest brutalt och systematiskt våld och illdåd som begåtts var just i bosniska Srebrenica, det "FN-skyddade område" som erövrades av den bosnienserbiska armén i juli 1995 och vars hela muslimska befolkning antingen deporterades eller massavrättades. Kriget var mot minoriteter, just som 1944-45 då det var ungrarna som var måltavlan som då massavrättades. Att bli skickad till ett krig var också ett sätt att bli etniskt rensad från Vajdaság (Vojvodina). Många ungrare valde dock att fly till olika europeiska länder bl a till Sverige.